Idag har jag varit med mamma till lasarettet i Ludvika, och det första läkaren sa när han kom in i rummet "jag förstår inte varför du behövde komma hit nu när det är operation snart" . Jag sa bara att det förstår inte vi heller    . Men jag passade alla fall på och fråga om den här nya medicin som man skall kunna ta istället för Waran, och slippa ta en massa prover. För vissa perioder har hon fått vara in en gång i veckan för värdet hoppar upp och ner.

Så här är det tydligen, den nya medicinen är så dyr, att landstingen har inte bestämt sig för hur dom skall göra med den. Ifall den skall vara med i högkostnadsskyddet eller inte. Den kostar 700 kr/månaden och äta. Waranen kostar visst 10 kr burken, för mamma räcker en burk hur länge som helst eftersom hon bara tar halva tabletter, och inte varje dag. Så då är det väl ganska lätt och räkna ut hur landstingen resonerar. Waran mycket billigare för oss, men krångligare för patienten. Det nya, dyrare för oss, men lättare för patienten.  Vad tror ni, vilket väger tyngst i vågskålen. För mammas del skulle ju det nya fungera mycket bättre, hon skulle inte behöva oroa sig för vad hon äter, behöver inte ta prover. Jag kommer inte kunna skjutsa henne till vårdcentralen för alltid. Får jag ett jobb, då får hon fixa nån som skjutsar henne, eller anlita sjukresor. Fast om hon skall anlita sjukresor så kanske det för henne blir billigare och betala dom där 700 kronorna för den nya medicinen.

Ja, efter lasarettsbesöket så var vi till skomakaren och affären och sen åkte vi hem till henne och fikade. Sen var det dags för mig och åka hem till ina vovvar, som var ensamma hemma för maken hade åkt och träna. Jag hade tänkt baka bröd. Blev så sugen på färsk bröd i helgen när vi fick det på hotellet. Jag tänkte först att jag orkar inte, men så började jag alla fall med det. Och gott blev det. Sen på kvällen så trampade jag en timme på motionscykeln. Den har ju fått flytta tillbaka till vardagsrummet efter att julgrejerna flyttat ut.

 

paula

19 januari 2012 16:03

Hej, jag äter en annan blodförtunnande medicin som heter Asasantin. Fast jag tror det är andra beståndsdelar i den än i Waran. Den ska i alla fall förebygga återfall i slaganfall och förebygga tillfälliga störningar av cirkulationen till hjärnan.
Jodu, medicinen jag får hos tandis vet jag inte vad den heter. Jag går hos Folktandvården i Ludvika. Tidigare fick jag lustgas i samband med besöken, men sen togs den möjligheten bort i Ludvika. Då fick jag välja mellan att åka till lasarettet i Falun för behandling eller vara kvar i Ludvika men få en flytande medicin som är lugnande. Jag tycker den fungerar kanon, men man är inte sig själv förrän nästa dag, haha
Kramen

http://paulaz.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad man har frysit på rallylydnadstävlingar. Ok, idag var det ju inte lika kallt som förra helgen. Däremot blött. Förra helgen var jag till Strängnäs BK och dömde en mästarklass. Jag trodde att jag hade gjort en riktigt klurig bana med två stycke...

Så var det april igen, med allt vad det innebär. Bland annat aprilväder. Ena dagen är det så bart och fint överallt, och man känner våren. Nästa dag är det bara vitt, vitt och återigen vitt.          Första arpil var det fint väder, och då v...

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var rik...

Då har man varit ute och dömt igen. Hos Gävle BK. Denna gång fick jag en lite större hall och vara i än förra gången. Många duktiga ekipage vad det som vanligt. Men det blir ju lätt så i mästarklass. De finns ju ingen högra klass, och en del har vari...

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretari...