Idag var det plusgrader när man vaknade. Sotaren var förbi en sväng, och Clara lekte åska ett tag. Hon är bra på och mullra   . Jag stannade nere i sovrummet hela tiden sotaren var här. Han var ju här så pass tidigt att jag inte ville släppa ut hundarna än, för dom hade säkert skällt ut han efter noter. Så vi låg i sängen och gosade en stund. Sen var det dags för morgonpromenad. 

Efter morgonpromenaden så stannade jag kvar ute med Jeri och lekte med bitstocken. Han biter på ganska bra. Fast han har ju inte riktigt koll på vart han sätter tänderna. Så ibland hamnar ju min hand emellan. När jag kom in så såg jag att jag hade en ganska stor bula på ovansidan av handen. Fast inte lika stor som jag fick förra vinter. Vi hade ju tävling i hallen. Jag kommer dit, och råkar tappa mina bilnycklar mellan framsätet och lådan i mitten. Klämmer ner handen för att ta upp nycklarna. Trångt som sjutton var det. Sen tänker jag inte på det mer utan känner ju att det gör ju lite ont. Efter ca 1 timme så går jag till toaletten. När jag skall tvätta händerna så ser jag den. En jättestor bula mitt på handryggen. Jag visste ju att jag skulle ha nåt på den, men skulle det vara kallt eller varmt. Men det fick jag ju svar på när jag gick tillbaka till hallen. Samma sak började jag tänka på idag, och då var jag tvungen och fundera på vad jag gjorde förra gången. Då kom jag ju på att jag hade ju handen i snön. Så det var bara och gå till frysen och kolla vad man kunde ha på där. Så jag tog en korv med Vov och Hundemat. Fy tusan vad kalla dom korvarna kan vara. Man håller inte dom i handen länge. 

Efter det var jag och hämtade mamma. Var till fiskbilen vid torget och köpte strömmingsfilé och stekte det i ugnen, och så potatismos till. Det var så gott. Jag är nog inte så dålig kock trots allt, som mitt ex försökte få mig till. Fast ibland tryter fantasin, och man vet inte vad man skall laga. En rätt som är ganska vanlig hos oss heter "jag vet inte" . När jag frågar maken vad vi skall äta. Då brukar han säga att han inte vet. Ibland brukar jag säga, jag vet inte heller. Då börjar han helt plötsligt veta en massa   .

Idag har snötäcket sjunkit rejält. Hoppas det fortsätter med det. Börjar ju längta efter lite asfalt och gå på. Fast det får ju gärna vara lite kallt så det inte blir lerigt. 

Efter att avnjutit en härligt solig dag, så blev det dags för agilityträning på kvällen. Först gjorde vi några kombinationer. En med 2 tunnlar bredvid varandra, så man kunde träna på att skicka in i tunneln, utan att stå vid ingången. En annan bestod av hopp, långhopp, hopp, en tredje av hopp, däck, hopp. Sen fanns det slalom med hopphinder så man kunde träna ingångar. Och längst ner ett staket och en tunnel. Wow, vi fick plats med 5 olika kombintationer i hallen. Sen bestämde vi att large börjar med tunnlarna,  långhoppet och däcket. Och dom mindre får ta slalom och staketet. Sen skiftar vi. För första gången så hoppade Jeri däcket i largehöjd på första försöket. Sen gav vi oss på långhoppet. Vid första försöket hoppade han inte tillräckligt långt, så då välte han den sista delen av långhoppet. Då tänkte jag för mig själv att nu kommer han inte vilja hoppa. Men det gick hur bra som helst. Fast jag tror nog att vi kanske måste nöta på det där lite, få in ett kommando så att han förstår vad som komma skall. Sen tog vi ett par vändor på tunnelbanan. 2 tunnlar bredvid varandra, och träna på att skicka. Det gick, men det gick inte fort. Han hann väl aldrig få upp nån fart. Men jag trodde att det skulle vara lättare och träna in det på korta tunnlar än på långa. 

Efter det tog jag in Lizzie och tränade samma sak med henne. Efter det så skiftade vi. Tränade slalom med henne, och lite på staketet. Men jag kände att jag inte hade riktigt sug att träna på det där. Så jag var och hämtade Jeri igen. Tänkte ta han över balansen en gång.  Det gick ju så bra i söndags, och tänkte kolla om det gick bra igen. Det gjorde det ju, fram till mitten. Sen vet jag inte vad han gjorde för han ramlade av. Jag hann dämpa fallet lite. så jag tog han fort som attan upp igen, belönade och upp igen och belönade. Han verkade inte bry sig om det. Sen tränade vi slalom och lite staket. Sen skulle jag ta upp han på balansen för att kolla igen. Men se du, nu ville han inte upp mer. Så det blev till och hålla i halsbandet, och få upp han bara. När han väl kommit en bit så gick han ju över. gjorde det några gånger. Sen satt vi en stund och pratade. Tänkte prova med han på balansen igen, men han ville inte den här gången heller. Så jag tog till slut koppel på han, och sen gick vi upp och ner några gånger. Så det blir väl och nöta på det ett par veckor igen. Får hoppas att det släpper innan det är dags och åka till Strängnäs och tävla. 

Nu börjar jag få nog av det här snöandet. Jag längtar till sommaren och gröna härliga gräsmattor med roliga agilitybanor på. Vill ha bort snön på baksidan så att jag kan träna slalom tex. Saknar att kunna åka träna i Semla. Man kan antingen träna när det är träning, eller åka dit och träna själv mitt på dagen. 

Är trött på att skotta snö, flera ggr om dagen ibland. Trött på att pulsa i snö på oplogade vägar. Vi som precis hade börjat jobba med åkerspåren. Haaa, vem vill ge sig ut på en åker nu. 

Idag hade jag lagt in en extra agilityträning på klubben. Vi kan göra det dom helger när det inte är nån tävling, lägga in en extra träning och ta ansvaret för träningen. Tex hurdan träning vi vill ha,  bana eller kombinationer. Jag ville träna  med Jeri på en lätt klass 1 bana. Vi kör ju så mycket klass 2 banor redan som det är. Men eftersom vi snart skall ut och tävla så ville jag ju se hur han går på en klass 1 bana. Vi hittade en bana som man kunde på flera sätt, och som hade en balans. Eftersom balansen redan stod nästan på rätt plats. Behövde bara dra ut den från väggen lite, så tog vi en sån. Första vändan jag körde man han var bara så wow. Han hade bra fart. Vi fixade ett blindbyte mellan hinder 3 och 4. Sen fixade han slalomingången och på höger sida. Jag tycker han är så otroligt duktig i slalomet. Sen var det bara och springa på. Var lite orolig för balansen eftersom vi fick problem med den efter jul. Men nu sprang han bara rätt över, precis som förut. Enda missen vi hade på den banan var att han missade och hoppa över hinder 13. Men man kan ju inte kräva allt. Körde en till vända med han direkt efter eftersom jag hade Lizzie och ville inte springa fram och tillbaka med dom. Han gick långsammare denna gång och vi missade hinder 13 den här gången också. Sen var jag och hämtade Lizzie, och trodde jag skulle hinna hämta andan. Men icke. Visst var det bra när vi var så några, men vi var nog lite för några och tränade. För jag fick springa med Lizzie nästan direkt. Lizzie hade ganska bra fart, men jag fick ju jaga på henne. 

Efter denna bana så flyttade vi bara om nummerskyltarna. Jeri gick säkert på denna också. Men vi körde den bara en gång. Sen en gång med Lizzie. Jag kände att Jeri inte skulle orka med så mycket mer, och inte jag heller om jag skall vara ärlig. 

Kom på när jag var på väg till Norberg, att det var ju söndag idag. Och på söndagar brukar vi ha spelträning med damgänget. Så det blev bara en mellanlandning hemma via pizzerian. Hade jag vetat vad jag åker på att äta för allt i Borlänge. Det var både varma mackor och tårta. Det var väl inte riktigt det jag hade planerat och äta ikväll   .  Men mackorna var goda, och tårtan ännu godare. 

Förra helgen var vi på en födelsedagsfest, och vi spelade där. Efter att kollat med dom andra i gruppen att det var ok, så la jag upp en av filmerna där vi spelar på FB. Kan lägga upp den här också.

Vad som är tråkigt med all denna snö, att det blir lite svårt att hålla på med geocaching. Man måste ju försöka hitta dom som är snösäkra. Eftersom det gått nästan 3 veckor utan att jag varit ute och letat efter nåt, så kändes det som att nu har det gått alldeles för lång tid sen sist. Så efter att jag varit ut med hundarna, och gett dom mat så bestämde jag mig för att åka ut en sväng. Jag hade ju kollat upp några i Grängesberg som skulle vara snösäkra. 

När jag var på väg genom byn så kommer det en bil på tvären i en av kurvorna genom samhället. Jag blir så irriterad på dessa pojkspolingar som tror att dom är mästare bakom ratten, bara efter att haft körkort i några år. Jag har trots allt haft körkort i över 30 år, och kört yrkestrafik i 15 år. Trots det så får jag inte för mig att jag skall leka på vägen, och riskera andras liv. För mig är inte bilen en leksak. Utan ett medel att ta mig från A till B. 

Kom till Grängesberg, och åkte till Källfallet. Det gamla bostadsområdet som vi bodde i när vi kom till Sverige. Husen finns kvar, men skall nog rivas förr eller senare. Såg att dom 4 i början av gatan var renoverade. Men resten stod med luckor för fönstrena. Där skulle det finnas en cache där som var vintersäker. Jag fick ju pulsa i snö upp till knäna. Men min gps visade helt fel. Så den fick jag skippa till slut.

Men jag stannade till och tog en bild på huset vi bodde i. Björkallén 10 C. Den högra dörren var våran, och den vänstra gick till lägenheten på övervåningen. Sen fönstret ut mot vägen på höger sida var vårat. Fast den lilla vet jag inte om det här till trapphuset. Men alla fall i lägenheten ovanför oss bodde en gammal alkis. Han brukade kasta ner karameller i en liten påse åt mig. Kungen av Danmarks bröstkarameller var det. I huset mitt emot på övervåningen bodde en gammal norsk tant. Hon ville alltid att jag skulle bära upp tvätten åt henne. Efter att jag gjort det så bjöd hon på nå rispuffar, som jag inte gillade alls. 

Efter att jag varit där så tänkte jag åka till fotbollsplanen för där skulle det finnas en. Men det var alldeles för mycket snö, så den fick vara. Den vid Folkets park var inte snösäker heller. Så jag tänkte att det får vara. Men på väg till Ludvika så svängde jag mot Blötberget i Klenshyttan. Där hittade jag äntligen 2 st enkla som jag kunde logga. 

Ett par bilder från morgonpromenaden.

Så är det helg igen, och ytterligare en vecka bakom oss snart. Nu har TV 4 börjat avslöja deltagarna till nästa Let´s dance. Det fanns många intressanta namn där. Fast min favorit kommer nog Nanne att vara. Aldrig hade jag trott att dom skulle få med Ingemar Stenmark. Vi får väl se om det blir så att hela Sverige stannar igen. Som på den gamla tiden när han åkte slalom. 

Kommer ihåg ett tillfälle, jag hade beredeskapsarbete på folktandvården i Smebacken. På den tiden hette det beredeskapsarbete, som man fick när man var arbetslös och precis slutat skolan. Jag hann med minst 3 st, och den första var på sterilen hos folktandvården. Just då var ju han Stenmark på topp. En gång satt vi och fikade precis när han skulle åka, alla utom klinikchefen, för han hade en patient inne hos sig. Men inte hindrade det han från att titta på Stenmark. Så han gick in i fikarummet mitt i behandlingen och tittade   .  Synd om den som låg där i stolen med en massa bråte i munnen. För patienten hade ju inte möjlighet gå ifrån. 

Idag har man varit verkligen seg, knappt orkat göra nånting. Men ibland så måste man ju ha sådana dagar också.

Dagens hundträning blev rallylydnadsträning. Men med platsliggning i början. Jeri satt sig upp ganska tidigt, och jag stannade lite närmare han. Då låg han ganska länge, och jag stod och funderade om det blir dags och gå tillbaka innan han sätter sig. Och jag hinner inte mer än tänka tanken då sätter han sig. Då anser han att han har legt tillräckligt länge. 

Idag blev det bara kortbanor. Satt upp bara 2 st korta med nybörjarmoment. Vi andra tränar mest utan skyltar. Ställde upp ett par tomma skyltar för att träna helt om sidbyten. Vid dessa har Lizzie en tendens att svira ut för mycket. Sen tränade jag tre steg bakåt, fast nu istället med att backa extra långt. Såg ju på våran förra tävling att hundarna har en tendens att sluta backa innan föraren hunnit ta sina 3 steg bakåt. Lizzie har också en tendens att göra det. Så nu tränade vi att backa längre. Sen tränade vi på backa framför, och det gick riktigt bra. Hon var ganska snabb där. Jobbade också lite med framåtsändande till kon. Det gick ganska bra. Det svåraste är att få henne och stå kvar där. 

Jeri gick jag med på den ena nybörjarkortisen bara. Undrar varför??? Glömde väl bort den andra helt enkelt, eller förträngde. Jag hade ju satt upp 360 º vänstersvängar i långsamt tempo och i spring. Vi fixar inte riktigt den svängen i normalt tempo ens, så därför tänkte jag inte börja böka med några tempon på dom. På den andra banan hade jag sitt-stå, sitt-ligg-gå runt, tysken, sitt-gå runt, och sitt framför-höger ingång-sitt. Gick den banan först med godis i handen, och det gick bra. Jeri fixar stå från sitt ganska bra. Sen gick jag dom momenten utan godis och det gick hur bra som helst. 

Nästa vecka så kör vi en bana i fortsättningsklass.

Såg nåt intressant i veckans Året runt, som fick mig att haja till. Dom skrev om överaktiv blåsa. Eller jag brukar kalla det för busschaufförsblåsa   . När man kör buss, så måste man gå på toa när man kommer åt en. För man vet aldrig när man kommer åt en nästa gång. För mig började det verkligen spåra ut dom sista åren jag körde buss. Så här kunde en morgon tex se ut för mig.

Gick upp, in på toa. Åt frukost, klädde på mig. Gick på toa. Åkte till jobbet. Gick på toa. Till garaget för att hämta buss. Hmmmm....känner som om det trycker på lite. Måste nog gå på toa. Kör upp till busstation. Hmmm....nu skall jag köra dit och kanske hinner jag gå på toa när jag kommer fram. Men händer det nåt på vägen, så måste jag vända på en gång, och då hinner jag inte. Så det är lika bra att jag går på toa innan jag åker. Alltså, på kanske cirka en timme, så hade jag varit på toa 5 ggr. 

Det satt i flera år efteråt, och lite fortfarande. Måste tex på toa ofta på fm, men em klarar jag mig nästan hur länge som helst. Nätterna har också varit jobbiga. Var alltid tvungen på toa på natten. Blev till slut riktigt less på att aldrig få sova en hel natt. 

Men nu på sista tiden så har jag börjat jobba på det. Precis som det stod i Året runt. Att man inte skulle gå på toa direkt när man känner att det trycker på. Nu till slut så har jag klarat mig flera nätter utan att gå på toa på natten. Vad skönt det känns att äntligen få sova en hel natt. Så nu är vi på väg åt rätt håll. 

Men det var ju inte det enda problemet jag fick när jag körde buss. Fast det andra var mycket lättare att komma över. Det var sömnen som höll på att bli ett problem. Var det nåt pass som började extremt tidigt hade jag svårt att somna. Till slut så gick jag och la mig tidigare, men inte sov jag för det. Utan låg i sängen och rullade och tänkte. Tänkte på hur trött jag kommer att vara när jag skall köra dit eller dit. Vi hade tex en tur som gick till Krylbo från Borlänge, ca 5 på morgonen. När man skulle köra tillbaka till Borlänge så var man så trött, så att man höll på slockna flera ggr om. Man satt och tuggade i sig godis, fram och tillbaka med värmereglaget, eller så satt man och nöp sig på låret.