Imorse när jag klev upp så var det -20, men dom hade ju lovat att det kunde bli riktigt varmt under dagen. Det gjorde det ju, solan gassade på från en knallblå himmel. Riktigt skönt var det.

Så här ser granarna ut bredvid parkeringen.

Äntligen fredag, fast jag har varit hemma hela veckan eftersom det varit sportlov den här veckan. Så det har varit mindre körningar så de har behövt mindre chaufförer den här veckan. Men till måndag har jag fått jobb, ett halvt pass. Men den är här i Söderbärke alla fall så det är inga problem. Men jag hade inte åkt till Ludvika för ett halvt pass.

Idag när jag var ute och gick med hundarna på dan så fick man nästan lite vårkänslor. Det var lite fuktigt på kanterna på dom små fläckarna där asfalten var framme. Så lite smälter det, sakta och säkert. Jag har idag grävt fram lite av Chryslern på parkeringen, ena sidan. Får ta andra sidan en annan dag. Lite i taget så har jag nog fått fram den före midsommar   .

En fjäril åt våren, en av förra veckans teman i Målarboden.

Sitter här och tittar på Let´s dance. Blir Willy kvar efter den här dagen så blir jag sur. Man skall inte rösta på en person bara för att man tycker han är rolig. Nej, låt dom som verkligen har gått framåt vara kvar. Andra dansen som Willy gjorde stod han ju bara på en fläck och stampade och klappade händerna. Det är då verkligen inte dans. Men Claudias bollywooddans gillade jag, woow den var kanonbra.

Det händer ju inte så mycket här nu så jag tänkte dela med mig minnen av mina fyra första bilar, dom var bara mina   . Oj, vad jag längtade efter dagen när jag fick börja övningsköra. Visst hade vi under nån semester i Finland fuskat lite på nån övergiven skogsväg på att köra rakt fram . Men inte mer. Sen när jag äntligen fick börja så åkte pappa och jag till Atlas Copcos parkeringsplats och övade där, de hade motorvärmar lådor som hängde från nån lina så jag fick åka slalom mellan dom. Annars tiden i bilskolan var inte så bra. Jag fick en lärare som var lite knepig, bla sa han före min uppkörning att jag inte skulle vänta mig att klara av det på första försöket, vilket jag gjorde förstås.

Men till bilarna, min första hittade pappa på Volvo i Ludvika, men det var inte en Volvo. Utan en orange Volkswagen 1600. En riktig pärla. Särskilt vintrarna var spännande med den. Gasvajern brukade frysa fast på vintern, så man fick vara lite försiktig på gasen när man startade. För annars fick man bara köra på och önska att det tinat upp innan man kom ut till stora vägen, eller att det inte kom nån så man kunde köra rakt ut Växla, det var inte att tänka på förräns det tinat.

Här har jag precis bytt till sommardäck och tvättar av fälgarna på vinterhjulen. Visst var den fin min pärla.

Men sen en dag när jag kom hem sa pappa att han sålt min bil. Tack för det du tänkte jag. Kan ju bero på att han var trött på att dricka bensin. Bensinslangarna gick ju på den hela tiden. Tänk att de inte klarar av att göra bensinslangar som tål bensin. Tänk om man hade haft råd så hade man behållt bilen, den hade varit värd pengar idag. Just ja, årsmodell 1973 var det på den. Min första egna bil.

Bil nummer 2 då. Efter ett litet uppehåll så blev det en Toyota Corolla Liftback -81. Hade precis fått jobb i Borlänge på GDG, så jag var ju tvungen att ha en bil. Den gillade jag också mycket, den såg verkligen tuff ut. Fast när jag kom till Borlänge så var det en trafikledare på GDG vars första ord till mig var "det där är ingen sportbil, det skall vara en Celica, det där är ingen sportbil"   . Jag som inte hade sagt ett ord om min bil.

Det fanns ett jalusi på bakrutan från början men den blev stulen en natt i Borlänge. Jag åkte som vanligt till garaget, märkte ingenting. Sen när jag gick uppe i korridoren och tittade ner mot parkeringen så såg jag inte min bil där. Nä, jag kände ju inte igen den för jalusit var borta, men det märkte jag inte förräns då. En annan gång så slutade jag sent på en lördag och hade bråttom till en dans. Varje gång jag bromsade hörde jag nåt tutande, så till slut så använde jag handbromsen när jag skulle stanna. När jag kom till dansen sa jag till några bekanta att det tutar om min bil när jag bromsar. Efter mycket letande så hittade de felet. Nån hade i garaget kopplat på en tuta till dragkrokskopplingen så varje gång jag bromsade så tutade det. Min visst var den läcker min silverfärgade bil.

Bil nr 3 blev en Nissan Cherry - 84. Den första bilen pappa släppte iväg mig till Finland med. Med dom andra fick jag inte göra den resan utan var tvungen att låna pappas bil. Vid det här laget hade det med rabieset kommit till Finland så vi var tvungna att åka olika tider så antingen jag eller dom var hemma med hunden.

Bil nr 3 är nog trots allt min favorit. En Nissan Sunny - 88. Jag tänker på den varje gång jag hör Beatles låt Sunny. Den bilen hade jag i många år. Det är en av dom bästa vinterbilar jag har haft, stabil på vägen oavsett väder.

Tänk att alla var så fina, glänsande och nytvättade när jag fotat dom . Och jag kommer ihåg regnr på alla fyra, DWY 241, KBT 487, FCE 059, ERS 078. Nu har jag suttit här hur länge som helst och scrollat upp och ner på bilderna. Vilka bilar, vilka minnen.

1 mars, och snön vräker ner, återigen. Var till Smedjebacken idag och snösträngarna på vägen var så höga att de skrapade i under bilen flera gånger   . Vägarna där var i mycket sämre skick än här i Söderbärke. Det var spårigt och moddigt. Det såg ganska roligt ut när brevbäraren som delar ut posten i centrum kom åkande i sin lilla elbil, med mössan på sned, skumpande upp och ner och försökte få det lilla ekipaget åt det håll han ville och inte under nån stor bil   .

Var med Lizzie till veterinären för att ta blodprovet så vi får reda på om hon har fått tillräckligt med antikroppar mot rabies. Svar kommer nog om ett par veckor.

Sen åkte vi till mamma, och jag var med henne till affären och handla. Nu börjar hon inse att det blir nog för mycket för henne att bo kvar i huset, för hon ville att vi skulle åka förbi dom nybyggda husen där det finns 2 lediga lägenheter, ifall nån av dom var på bottenvåningen. Men hon vill ju helst vara kvar i huset över sommaren. Vi får väl kolla på alternativ för jag antar att hon måste stå i nån sorts kö, det är ju inte bara och gå och säga att nu vill jag flytta in här. Att vi skulle flytta in i det huset är inget alternativ för mig.  Stort hus i två våningar, och en tomt med massor av sluttande gräsmattor som skall klippas. För att inte tala om vintern när det är rena lottdragningen om man kommer uppför backen så man får in bilen i garaget. Men om det skulle visa sig vara svårt att sälja det så kan jag tänka mig att flytta dit tillfälligt. Men vilket jobb det kommer att bli med alla grejer, säger bara jösses. Det finns ju massor av grejer där som är mitt också. Ja, då vet man alla fall vad man gör i höst.