Äntligen har Lizzie och jag varit på agilityträning. Det är ett tag sen sist nu. Mycket slalom blev det för oss. När jag sen tog godis i handen, och visade henne det, då blev det väldigt mycket fart i slalomet också. Gäller bara och få den där farten och säkerheten överförd till tävlingssituationen. 

I skolan har jag fortsatt och fräsa på mina bitar, och mer fel blev det. Ok, den andra biten har än så länge bara ett fel, den är för kort. Men egentligen har inte längden så stor betydelse. Värre gick det för den andra biten. Det är ju så mycket man måste tänka på när man står vid dom där maskinerna. Det skall räknas fram varvhastigheter, och matningshastigheter, och det glömde jag ju förstås. Så där rök det en fräs, och biten fick ett snett spår. Läraren var och hämtade en ny fräs, men han hade en gammal ritning i huvudet, så den fräsen vart 2 mm för stor. Med resultaten att spåret hamnade fel också. Suck säger jag bara. 

Sen på eftermiddagen så vart det teori, och jag gjorde ett prov. Helt plötsligt mitt i provet så dyker det upp nå bilder som jag inte kände igen. Var inne på toleranser, och då skulle man ha koll på passning mellan en axel och ett hål. Till slut så frågade jag läraren hur ofta det händer att man behöver hålla på och räkna på dessa. Aldrig säger hon, och en annan lärare sa samma sak. På ritningar står det ju alltid hur stort ett hål skall vara tex, och där står det också min och maxmått. Samma sak med en ev axel som skall vara i det håller, min och maxmått även där för att det skall passa hålet bra. 

Imorgon skall jag forstätta med mina bitar. Undrar vad det blir för fel då? Men jag har bestämt mig för att den ena biten får vara provbit, och sen gör jag om samma sak utan misstag med den andra biten som är för kort. Det är ju det minsta problemet.