Då var det dags för årets sista dag, igen. Det var ju inte länge sen sist. Mycket har hunnit hända under året, både roligt och ledsamt. Det jobbigaste i år var Micki. Vi bestämde i mars att nu är det dags för Micki och vandra vidare. Det var jobbigt. Men för mig var det nästan lika jobbigt och se han snubbla omkrig när inte bakdelen ville hänga med. Jag hade ju velat göra det för länge sen. Men maken övertalade mig hela tiden. Sa "titta vad roligt han har när han springer ute med dom andra" . Ja, det hade han ju. Han sprang runt på tomten tillsammans med dom andra. Men det var redan när vi bodde i Söderbärke jag började prata med maken om inte det vore dags. Då sa han vi väntar över sommaren, sen hette det vi väntar över jul. När vi flyttade hit till huset, kändes det att vi kan väl inte ta bort han nu när han har en egen tomt att springa på. Sen bestämde vi att direkt efter jul. Men det dröjde ända till mars. Då bokade jag tid och åkte iväg med han. Innan vi gick in så lekte vi en stund. Jag kastade boll en kort sträcka och han fick springa och hämta den. Sen gick vi in. vi fick gå in i ett rum där doom tände ett ljus, och där låg han på golvet, med nosen innanför min jacka och somnade in.  Nu står han i en urna i bokhyllan i väntan på att vi bestämmer oss vad vi skall göra med askan. Ett tag tänkte jag att vi häller det kring bäcken som var hans favoritställe. Men sen kände jag att vi kommer ju att sälja huset förr eller senare, och jag vill inte lämna kvar Micki här.

Lizzie har tagit sin mästartitel i rallylydnad till slut. Jeri har gjort sin första officiella agilitystart. Det gick väl inte så bra. Vi får väl hoppas att det blir bättre i år. Dagarna går i sin stilla lunk här. Tränar med hundarna och går promenader mm. Ja, det händer väl mycket annat också.