Idag  vaknade man till en härlig morgon, med sol ute. Fast till skillnad från andra morgnar så vaknade jag ju på övervåningen. Trodde det skulle bli konstigt och sova uppe, men det gick bra. Vaknade inte förrän vid 8 när Jeri stod i det andra sovrummet och bara ylade rätt ut   . Nu har det gått 5 dagar sen jag såg Farina vrida på svanen för han. Så jag tror att det borde vara över snart. Nu hoppas jag verkligen att systrarna sätter igång med sitt löp snart, och att dom gör det samtidigt den här gången, gärna före jul. 

Eftersom vädret var så fint, och situationen är den det är hemma nu så bestämde jag mig för en riktigt lång promenad. Först ner till hälsospåret, en bit på den. Ner förbi skolan där jag gick under mellanstadiet. Därifrån ner tilll ån, och cykelvägen mot hamnen. Från hamnen fortsatte jag cykelvägen mot vårat nya fina bad. Men va, tomt, ingen som badar. Nä just ja, badsäsongen vart ju bara en månad längre i början och slutet. Så den tiden är väl förbi nu. Ja, från badplatsen så gick jag vägen mot Moga, och hem. Det blev en rejäl vända, men glömde starta appen på mobilen så jag skulle se hur långt det blev. 

Lite foton blev det på vändan. Bilden med hästen. Hästen stod i lekparken där vi bodde när jag var liten. Den satt jag ofta på. Fast den kändes mycket större än nu. En morgon tex, det var en sommar. Mina föräldrar jobbade förmiddag båda 2. Jag hade vaknat väldigt tidigt på morgonen. Jag gick ut till lekparken. Men jag var tydligen väldigt tidig för det fanns inte en kotte ute. Där satt jag ensam på hästen tidigt en morgon.

När jag kom hem så hade maken redan åkt. Han var till Ludvika och till Jysk. Vi skulle ha en garderob i hallen. Men den fick inte vara för djup. Bara 50, för annars skulle den sticka ut för mycket. När han kom hem så åkte jag till Ludvika istället. Hade ju inte tagit nån cache sen i söndags och det är lite glest med dom under december och januari. Så jag kände att jag måste ut och ta ett par. Samtidigt så passade jag på och köpa lite hundmat, och en sväng till Willys. Normalt så brukar jag passa på att ta en cache när jag har ett ärende. Nu passade jag på och göra några ärenden när jag var på cachejakt   .

När jag kommer hem från Ludvika så står maken i hallen med garderobsdelarna. Han såg mer eller mindre ut som ett frågetecken. Han visste inte vilken del som var vilken. Det var ju hur enkelt som helst. Han visste ju vilka delar var sidoväggar. Han visste vilka som skulle vara upp och nere. Problemet var bara att han visste inte just vilken som skulle vara upptill, eller nertill. Men det var ju lätt som helst. Den ena var vit på bara ena sidan och den andra på båda. Jag fick ju han och inse att den med bara en vit sida skulle vara nere. Men han tänkte sätta den åt fel håll. Så jag fick ju säga åt han att den obehandlade sidan skall vara neråt, mot golvet och inte tvärtom. Ja, det var ju en del andra saker som jag fick vara behjälplig med. Men nu står garderoben i hallen alla fall. Vet inte om det blev så bra, ser lite trångt ut. Men man vänjer väl sig vid det.