Jag är ju med i en klubb, Fagersta kennelklubb. En liten klubb, men väldigt aktiv. Problemet är bara att vi är inte så många medlemmar, så när vi har tävlingar så måste alla dom som är aktiva ställa upp som funktionärer. Vi har flera agilitykurser varje år. Dom flesta som går kurserna säger "åh, det här är jättekul, det här måste vi fortsätta med" . Jaha, och vad händer sen när kursen är slut. Tydligen så slutar det och vara roligt i samma stund som kursen är slut. Hur kommer det sig att folk har tid och gå en kurs med sin hund, en till två gånger i veckan. Men efter kursen har dom inte tid att träna med hunden en gång i veckan. Tycker det är lite taskigt mot hunden också. Först visa, så här roligt kan vi två ha tillsammans. Sen tar det tvärt slut.  Men det här är ett problem som vår klubb inte är ensamma om.

Men det spelar ingen roll om det är nån annan kurs heller. Det är samma visa där, oavsett vad det är. När man går kurs så är allt jättekul, tills kursen är slut och då slutar allt och vara roligt helt plötsligt  . Nu är det en agilitykurs på gång igen på klubben, vi får väl se om det är nån som fastnar i "agilityträsket"    . Vi som har hållt på i några år, och åker ut och tävlar, vi håller nästan på och blir psykfall på vintern när det är sämre med tävlingar. Agility är ju så kul att det är beroendeframkallande. Fast i mitt fall duger det med rallylydnad och lydnad också. Jag tycker om den där förväntan och spänningen när man väntar på att det blir vår tur att gå in på plan. När man tävlar med hund så kan man verkligen aldrig förutspå vad som kommer att hända. En hund som hemma har gjort en sak perfekt kanske bara står och glor på en tävling  .

Men min fundering är, vad skall man göra för att få med dessa som tycker det är jättekul på kursen? Hur får man dom att tycka det roligt i fortsättningen också, när man börjar träna för att komma vidare?

Sen har vi en annan sak också, gemenskapen. För det första så försöker vi samåka så mycket som möjligt för att det skall bli billigare. För vi åker ju runt på en hel del tävlingar under året. På tävlingsplatsen reser vi upp ett tält, som skydd mot både sol och regn. Där sitter vi tillsammans, tittar på dom tävlande och hejar på varandra. Ibland så går vi en sväng nånstans med hundarna. Vi har det ganska trevligt när vi är ute på tävlingar.

Ni som går kurser med era hundar, kan ni inte alla fall försöka vara med på nån träning innan ni ger upp. Vem vet, kanske blir ni lika bitna till slut som vi andra  .

Imorgon var det meningen att jag skulle tävla  rallylydnad med Clara i Dala-Floda. Men ca 1 vecka efter att jag anmält mig så vart jag tillfrågad om jag inte kunde skriva istället. Så istället för att tävla imorgon så blir det att skriva. Jag har förberett mig lite här hemma ifall det blir dåligt väder. Får väl bara hoppas att det inte blåser för mycket, för då kan jag få problem. Men har tagit fram paraplyt, och ett par skärp. Så om det regnar så skall nog jag klara mig ganska torr på plan. Det blir värre ifall det blåser också, som det gör nu för tillfället. Var ut en sista vända med Micki och Farina för en stund sen, då tog jag på mig täckjackan. Det var ju inte helt fel kan jag ju säga.

Idag var det andra dagen i Gurkhoppet. Bara hopploppet idag. Tycker det är ett bra upplägg dom har där i Västerås när dom har sin 2-dagars. Att dom kör agilityklass en dag och hoppklass nästa dag. Det passade ju Lizzie och mig alldeles perfekt. Det var nog ett smart drag av mig att inte anmäla båda till gårdagens tävling och bara koncentrera mig på Lizzie, och Clara idag. Men det kändes tufft och åka hemifrån när Lizzie låg i hallen och tittade lite besviket över att hon inte skulle få följa med alls. Hon är så söt nu när hon ligger där på soffan med huvudet på armstödet.

Det såg så fint ut när vi åkte, att jag lämnade min tjocka gröna fleecejacka hemma. Hade bara klubbjackan. Huu, vad kallt det var där ett tag. Tack och lov så lämnade jag ju kvar regnjackan där igår så jag fick ta på mig den som skydd för vinden. Banorna kändes kanske lite trixigare idag än igår. Men Clara fixade första banan galant. Det var vid en tunnel som jag glömde och ropa på henne när hon var inne i tunneln så hon hade inte koll på vart jag var när hon kom ut, så hon var på väg åt fel håll. Men det gick bra, jag jagade på henne så mycket jag kunde. Ibland känns det som om ett lopp med Clara är som 10 med Lizzie  . Clara nollade sig runt banan, mem fick tidsfel. 51.36 fick vi, och referenstiden var på 44. Placeringen blev 24 av 72 startande. Men jag är nöjd. Det är ju Claras andra start på en officiell tävling. Första utomhustävlingen, och allt var ju nytt för henne.

Clara tyckte nog att det var mysigt och gå där alldeles själv med mig, inte behöva dela mig med nån annan. Fast samtidigt så tror jag Lizzie och Clara hade haft roligt och springa där på fältet med varandra. Sen till slut så vart det dags för banvandringen. Jag satt i tältet och planerade rallylydnadsbanor när dom började banvandringen. Men eftersom jag skulle vara i den andra så satt jag där en stund till. Men så började vi prata om en träningstävling dom skall ha hos Sala BK, och helt plötsligt säger min klubbkompis "har du gått banvandringen" . Då hade vi stått och pratat så att jag missade den helt. Så jag stod där och tittade dom första hundarna och gjorde min egen banvandring i huvudet. Det är ju det jag gör för det mesta, eller jag brukar ju gå banan ett par gånger. Men sen brukar jag ställa mig vid sidan av banan och gå den "psykiskt" . Men inte hjälpte det, för Clara hade bestämt sig för att springa vid sidan om första hopphindret. Fast vi klarade oss från att diska oss där. Men sen kom platten, och Clara fick för sig att hon inte skulle springa in där. Så då ville jag inte börja krångla där utan tänkte att vi kör bara på. Och slutet av banan gick ju bra.

Tältet hade förresten klarat sig bra över natten. Pinnarna verkade ju lite böjda, men de rättar säkert till sig. Det fanns ett likadant tält där i Västerås idag som mitt. Jag har ju beställt mitt från Finland och det kostade bara 1800 kr. Det är samma modell på den som på Hansesgårdens som kostar över 3000 kr. Dom hade köpt sin på nån utställning här i Sverige. De var nå utländska som hade sålt då, de kunde bara prata engelska. Hon kom inte ihåg om hon betalat 1700 el 1900 för sitt. Men de ligger tydligen ungefär lika i pris.

Vaknade imorse och tittade ut, grått, trist och regn. Men vad gör väl det när det är dags för årets första agilitytävling    . Det var 2 x agilityklass idag, och jag hade bara anmält Lizzie. Vilket kanske var bra, att jag hade bara henne med mig och kunde koncentrera mig helt på henne. Vi fick upp tältet, och sen var det snart dags för banvandring. Lizzie hade startnummer 2 så inte behövde vi vänta på vår tur länge heller. Jag var lite osäker om skorna. Hade ju med mig fotbollsskorna, men kände mig samtidigt lite skeptisk till att ta på mig dom eftersom dom känns ganska hårda, och jag ju lite problem med fötterna för tillfället. Fast vänster foten känns bra nu. Får väl hoppas att det inte är nåt tillfälligt. Men så startade Lizzie och jag. Slalom var hinder nr 2, och den fixade vi. Så då är det bara och köra järnet tänkte jag. Det var en kul bana med flera  möjligheter och göra blindbyten på, dom gillar vi, Lizzie och jag   . Till slut så kom vi till näst sista hindret som var gungan. Lite orolig var jag inför den för det var den rangligare varianten som dom flesta klubbar har, och dom tycker hon inte riktigt om. Men hon gick över den ganska skapligt, saktade inte ner så mycket. Sen var det bara in i mål. Jag hörde att vi var nollade och tiden var nåt på 41 sek. Tänkte inte mer på det sen, förrän en klubbkompis sa att referenstiden låg på 49. Fast det tyckte jag lät mycket, men det tändes ett litet hopp i mig. Jag vill ju så gärna ha Lizzie i tvåan i agilityklass också. Det blir ju så mycket enklare med tävlingar när hon är i samma klass i båda. Så när klassen var slut så började jag trampa fram och tillbaka vid sekretariatet för att höra nåt ifall tävlingsboken skulle lämnas in. Men till slut så var det en som gick och satt upp resultatlistan, så jag var fort dit för att titta. Lizzie på 8:e plats, och en pinne, tiden var 41.93 . Vad skönt tänkte jag, då har vi bara en kvar och fixa.

Sen blev det ett uppehåll för våran del i några timmar, medium och small skulle köra först. Sen nästa bana hade dom vänt på banan. Så där man startade förra gången så kom man i mål och målet var start. Vilket betydde att slalomet var näst sista hindret före mål   . Gungan var ju alla fall inte med så det var ju bra, trots att det gick bra loppet innan. Men jag är ju van vid att alltid när slalomet står före mål, då går hon ur. Vilket är irriterande om det har gått kanonbra fram till dess. Så nu la jag upp lite taktik. Jag tänkte att jag måste få upp tempo på henne under banan, för att sen safea slalomet. Så när det blev vår tur så jagade jag på henne hela tiden, och det gick skapligt. Sen saktade vi ner tempo till slalomet, och det gick ganska sakta, tyckte jag. Fast när jag tittade på filmen efteråt så såg det inte så långsamt ut som det kändes. Så jag tänkte ju där att nu tog det för långt tid, men inte. Hörde att dom ropade att vi hade 0 fel och tiden var nåt på 39 sek. Så då väcktes ju det där hoppet i mig igen. Men samtidigt så tänkte jag att hon kan väl inte ta två pinnar på samma dag. Så vi gick ut på en promenad, och när vi kom tillbaka så stötte vi på en som grattade. Så jag frågade om hon hört att vi fick pinne. Nä, men hon tog förgivet. Sen var det en till som grattade. Men så hade min klubbkompis hört när dom ropat ut dom första placeringarna, och att vi hade kommit på 7:e plats, så då var jag och hämtade tävlingsboken igen. Så i andra loppet blev det 7:e plats, pinne och tiden var på 39.74 sek. Referenstiden låg på 49 sek i båda loppen. Så det verkar som om hon har ökat på farten rejält.

Så nu är jag nöjd, hon är i klass 2 i både agilityklass och hoppklass. Oavsett om hon får pinnar i framtiden så tänker vi förbli i klass 2 nu när det är frivilligt med uppflyttning. Men det kändes lite otäckt och åka från tävlingsplatsen idag och lämna kvar tältet där. Det blåste nåt otroligt, så ibland så låg tältet över oss när vi satt inne i den. Ett av snörena gick av. Men bågarna är mjuka så vi får väl hoppas att dom inte knäcks av så lätt. Tack och lov så finns det reservbågar att köpa ifall olyckan skulle vara framme.

Några bilder från tävlingen. En hund som trodde att det var apportering vi höll på med   . Sen ett par på en ståtlig afghan. Det är så roligt när man ser hundar på tävlingar som inte är så vanliga. Börjar bli lite less på att en viss ras verkar vara lite överrepresenterad på alla möjliga och omöjliga tävlingar.

Sen till sist en film på Lizzies sista lopp i agilityklass 1.

Idag hade vi en inofficiell tävling i Norberg. Roliga banor som vanligt. Det var bara 2 lopp så idag gick det undan. Hela tävlingen var avklarad på knappa 4 timmar. Vi började med agilityklass idag. Och Clara fick ut först av systrarna i båda loppen. Hon nollade sig på, det enda var att hon var väldigt långsam. Men just för tillfället är jag glad att hon tar sig runt bara. Vilken skillnad det är från det att hon efter varje hopp sprang till bilen, till att springa ett helt lopp. Jag gjorde tom ett bakombyte med henne och hon fixade det. Jag vågar ju inte än köra "fel" slalom med henne, och då hamnade jag ju lite på fel sida med tanke på fortsättningen. Men det gick ju bra i alla fall. Hon nollade sig runt banan och hamnade på 10:e plats.

Sen var det dags med Lizzie. Där har jag ju inte problemet med slalomet på det viset, det spelar ingen roll vilken sida jag går på. Vårt problem är att få henne att gå hela slalomet. Men den här gången gick det bra. Även Lizzie nollade hela banan, men gick snabbare än Clara så hon kom på 7:e plats. 10 sekunder snabbare än Clara var hon, men trots allt lite för långsam för att fixa tiden som var på 49 sek,och det tog dryga 51 för Lizzie runt  banan.

Sen var det dags för hoppklass. Nu är jag inte riktigt säker om Clara nollade det, men jag har en svag känsla av att vi nog fick 5 fel på nåt ställe. Men alla fall så tog hon sig runt, och placerade sig på 12:e plats. Denna bana var bra mycket trixigare än den förra. Lizzie däremot diskade sig i slalomet, jag började stressa på henne lite och då gick hon ur.

Så här såg banan ut på slutet i båda klasserna. Men i agilityklasserna så kom man från A-hindret, och tog dom där 2 hopphindrena på slutet. Men i hoppklass, skulle man bara över det första hopphindret, och sen i tunneln bredvid det andra hopphindret. Där var det väldigt många som diskade sig, där hundarna drog rakt på mot hoppet. Men det där fixade båda Clara och Lizzie. Jag var ju lite orolig att Clara drar säkert på hopphindret bara för att det var så gången innan. Jag har ju märkt på henne att har man kört nåt på ett visst sätt, och sen ändrar på det så vill hon fortfarande köra på som gången innan. Bla i small var det bara 2 som kom i mål. Visserligen var dom bara 10 st men alla fall. 8 av 10 diskade sig.

Imorse när vi skulle åka så såg jag att nån hade satt en lapp på rutan. Den var i en plastpåse, och i den låg en blå lapp, och på den stod det spärrad. Maken ställe våran bil efter att Jag la in lappen i bilen så att maken skulle få se den senare när han kom hem. Tänkte inte nå mer, utan åkte iväg. Nu på kvällen så frågar maken om jag inte märkte nånting. Då är den nån i denna förbaskade by som har brytit av vindrutetorkaren på förarsidan, ända ner från axeln. Nu tycker jag faktiskt det börjar gå lite för långt med dessa idioter i denna by. Maken ringde till polisen och gjorde en polisanmälan, och får maken reda på vem som gjort det så blir det synd om den personen. Jag är dessutom ganska säker på att det kommer fram förr eller senare. Den där lappen i påsen var en som man använder på företag, ifall det är nåt som det blivit fel på så markerar man den med en spärrad lapp så att den inte går vidare till kunden. Vi behöver ju för det första få reda på vilket företag som använder såna lappar. I Virsbo använde vi röda lappar till ändamålet, och det stod inte spärrad på dom.

Idag har Lizzie och jag varit på agilitykurs. Våran lärare idag var Stina Mattsson som var på Crufts och tävlade i samband med den stora utställningen. Det var dom aktiva tävlingsekipagen som vart erbjudna den här kursen. Så vi var delade i 2 grupper på 5 ekipage i vardera. Vi var i den första gruppen. Det var en bana gjord för att vi skulle träna på att få hunden att hoppa över ett hopphinder från motsatt sida. Alltså att hunden i princip springer förbi hopphindret för att ta det från andra hållet. Jag kan inte säga annat än att jag är jättestolt över Lizzie idag. Vi började i mitten av banan för att träna på just det där, hoppa från andra sidan. Så jag fick ställa mig framför hopphindret, sätta för foten så att hon var tvungen och springa runt. Sen skulle jag börja springa iväg så att hon fick bråttom och springa efter mig. Det provade vi på några gånger. Sen fick vi order att köra banan från början. Ååååh, vad bra hon gick redan på första försöket. Sen gjorde vi nåt som kanske är lite fel och göra. Vi körde samma en gång till. Man skall väl egentligen lägga av när man ligger på topp, är det inte så   . Men det var ingen fara, hon gick lika bra återigen.

Efter att vi var klara så byggde hon om banan, och nu tänkte jag att det här kommer aldrig att gå. Den var bra mycket svårare än den förra. Tyckte jag alla fall. Där skulle hon ta första hindret, och sen i andra hindret så skulle hon ta det från motsatta sidan igen. Så där började vi igen med att träna svårigheten först. Jag hade Lizzie på min vänstra sida. Sen med högra handen skulle jag dra henne framför mig mot hopphindret som jag hade på min högra sida. När hon hoppat över den så skulle jag börja springa iväg och hon skulle komma efter fort som möjligt. Det blev ett litet Jaakkobyte där. Vi tränade på det några gånger och det såg bra ut. Så vi fortsatte med en tunnel. Efter tunneln hade hon lagt ett hopphinder så att man skulle göra ett blindbyte. Ja, blindbyte är ju inga problem. Blindbyten är ju vår grej  . Sen gjorde vi slutet på banan, och det verkade fungera ok. Vi fick till ett Jaakko till. Men på denna bana så kom dom så automatiskt att man inte ens tänkte på att man gjorde dom. Ibland när vi har tränat på dom bytena så har det varit så att man fått stå och fundera och torrhandla länge och väl för att det skulle sitta. Sen satt vi ihop allt från början. Återigen så gick hon felfritt. Inte riktigt lika fort som första banan. Men med tanke på att den var krångligare så gick det bra.  Vi tog en till vända på den sen. Men eftersom vi hade lite tid kvar innan nästa gäng skulle komma så körde alla den banan en tredje gång.

När jag kom hem och skulle ge hundarna färsk mat så fick jag mig en överraskning. Maken hade köpt hem smörgåstårta, trodde jag. Men upptäckte senare att det var en räkstubbe   . Jag gillar verkligen inte smaken av räkor. Nästa överraskning fick jag när jag tittade på papprena inför lördagens tävling. Hon som brukar ta han om startlistor och alla papper skall på kurs i helgen, så då gav hon alla papper till mig. Då upptäcker jag att jag står som tävlingsledare för den tävlingen på startlistorna   . Jaja, jag har ju nu varit med om så många tävlingar i denna klubb så jag börjar kunna rutinerna dom har.

Japp, nu är det bekräftat. Kom ju på att det måste stå på tavlan vilket pris vi fick igår, och det gjorde det. Det står "SCK:s HP till Bästa agilitycollie 2011" . Gissa om man är överlycklig. Var ju på ett årsmöte för många år sen utanför Uppsala, och såg när dom delade ut olika priser. Bla årets agilitycollie. Då sa jag att den skall Lizzie och jag ta nån gång. Jag trodde inte riktigt på det, för det är en hel del collie ute på agilitytävlingarna. Även korthåren räknas ju med där. Jag tror nog att det är några som inte skickat in sina resultat för dom tänkt att de räcker alla fall inte nån vart. För jag har kollat lite på tävlingssidan, och såg att det var alla fall 2 st som skulle fått fler poäng. Så nu räckte Lizzies resultat till     . Vilket tur att hon öppnade ketchupflaskan i höstas och pinnarna bara rasslade in  .

Men samtidigt så tänkte jag igår när vi inte visste om det var för agility eller rallylydnad, att det hade ju varit tufft och få vara den absolut första som fick utmärkelsen för rallylydnad. Den lär vi nog aldrig få eftersom jag inte kommer hinna och tävla så mycket i den grenen nu när jag skall bli domare. Undrar hur jag tänkte där när jag lovade det, eller tänkte jag överhuvudtaget  .

Men här kommer alla fall en bild på 2011 års agilitycollie, och sen lovar jag att jag skall vara tyst om det   . Den här bilden är tagen på en tävling där vi var 0,01 sekunder från att nolla oss. Kanske tom det loppet. Det var första gången vi var så nära och nosa på en pinne.

För några månader sen så skickade jag in ansökningar till collieklubben på olika priser åt Lizzie. Bla på årets agilitycollie, årets rallylydnadshund, och årets allroundhund. Idag har då collieklubben haft årsmöte. Har ju inte hört hur det har gått med dessa. Tydligen så får man inte reda på det förrän på mötet om man får nåt eller inte. Årsmötet var i år i Enköping, men jag tycker trots att det var nära jämfört med tidigare år, att det i dagsläget var alldeles för långt bort att åka dit. Men Marianne från Gatefields kennel skulle åka dit. Hon frågade mig i veckan om hon skulle ta priset åt mig. Jag trodde ju inte att vi skulle få nåt. Det är många collie som varit ute och tävlat rallylydnad, och vi har ju inte riktigt haft tävlingar härikring att åka på. Jag visste att det fanns några collie med fler pinnar och nollor än vad vi hade i agility. Men det kan ju vara så att de inte skickat in sina resultat.  Visste ju att vi kunde kanske vara bland topptre i alla 3 prisgrupper.

Fick tidigare idag reda på av Marianne att vi hade en jättefin tavla och hämta hemma hos henne. Hon hade för sig att Lizzie blev årets agilitycollie. Ja, det kan jag ju inte säkert säga förrän jag ser det på collieklubbens hemsida. Vet ju inte om tvåan får nåt pris, kanske var det vi blev. Men vi skall alla fall åka förbi vid Marianne när vi skall till Uppsala och tävla rallylydnad i april. Hoppas det är en tavla med collie på  .

Imorse när jag klev upp så var det lite vitt på backen, och det var minusgrader ute. Mina blommor som jag planterade i veckan stod ute, men det var ingen fara med dom. Men jag tog alla fall in dom, dom får stå inne tills det blir varmare igen. Sen gick jag ut med alla 4 hundarna till Hagudden. Men jösses vad det blåste. Hade jag ställt Farina med rumpan mot vinden, så det hade blåst mothårs, då hade allt löst flygit iväg på henne   . Hoppas det blir varmare snart.

Annars så har jag idag städat bilen invändigt. Den såg rent ut sagt för jävlig ut. Men nu är den mycket renare.

Idag var det åter dags för en Vintercupstävling, den femte och näst sista. Det var riktigt kallt idag, ca -22 hos oss imorse när jag gick en morgonpromenad med hundarna. Först ut med Lizzie och Clara och dom fick lite kramp då och då, men vi tog oss runt en kort vända och dom fick gjort det dom skulle. Sen gick jag en lite längre promenad med Micki och Farina som skulle stanna hemma ensamma. Farina var en riktig fjolla idag, det var bara bus i huvudet på henne på morgopromenaden. Farinas sätt och busa är att hon helt plötsligt när hon går, tvärvänder och rusas mot mig, hoppar upp och nafsar i jackan eller nåt annat, och dansar framför fötterna på mig. Sen ger hon sig på Micki. Sen lugnar hon ner sig några meter, och samma sak om igen. Det hände ibland att man trampar på tassen när hon håller på och dansar framför fötterna på en, och lite irriterande är det för man vågar ju inte gå ordentligt heller för ma försöker ju undvika och trampa på henne.

Men så till tävlingen. Lizzie startade först, och hon gick som en kanonkula, nästan   . Jo, men hon hade en bra fart. Tror vi sprang runt på ca 2 sekunder under referenstiden, och ett nollat lopp fick hon också. Det var ett ställe där jag var lite osäker på hur jag skulle göra under banvandringen, men det löste sig när vi var på banan, det fick bli ett bakombyte. Ibland har hon såpass bra fart att även det fungerar för oss, fast jag gillar ju blindbyten mycket bättre. Lizzie slutade på 6:e plats.

Nästa var Clara. Där vart det lite fel. Jag hade precis gått med Lizzie till bilen och kom in med Clara när jag hör dom ropa att det är vi. Så vi gick in, men jag kände att vi inte var riktigt beredda. Clara stod helt fel, fast jag försökte vända henne rätt så vred hon sig mot mig. Hon sprang förbi första hindret, jag försökte ta tillbaka henne, men hon sprang runt den igen. Ja, det vart bara cirkus så vi gick ur banan istället. Det var så många som var borta idag, så därför gick det så himla fort mellan hundarna. Hade det varit tvärtom, Clara först och Lizzie sen vet jag inte hur det hade gått.

Nästa lopp startade Lizzie allra först. Det var en spegelvänd bana från den förra, och den gick också kanonbra. Fast jag tycker om när slalom står i början för då kan man mer slappna av och ge järnet när man inte behöver oroa sig för hur det går i den. I den första stod ju slalom som näst sista hinder, och där är det lätt att man blir för ivrig före mål, och hunden går ur för tidigt. Men i det här stod den som hinder nummer 2. Ja, Lizzie hade bra fart igen, och återigen gick hon under referenstiden, och kom på 6:e plats igen.

Sen blev det Claras tur, men den här gången sa jag att vi startar sist. Så jag behövde inte stressa så mycket emellan, och vi hann gå och lugna ner oss lite innan det blev våran tur. Den här banan passade visst Clara mycket bättre, för hon gick runt med noll fel, men med ca drygt 7 sek i tidsfel. Clara placerade sig efter Lizzie på 7:e plats. Hon fick sina första vintercupspoäng också   .

I det tredje loppet startade Lizzie också före, och allt gick bra i början. Men så var det just det där med slalomet som näst sista hinder. Jag tror att det var så att jag sa åt Lizzie i slalomet jobba, jobba, jobba, men sen när det var 2 pinnar kvar så råkade jag nog säga bra, och då tänkte nog hon att nu är det klart tydligen. Så vi diskade det sista loppet. Men hon gjorde ju 2 kanonfina lopp före det. Tom domaren, som är våran klubbordförande sa åt mig att det var en väldig fart hon har fått.

Sen var det Claras sista lopp, och återigen sa jag att vi startar sist. Det gick ju så bra gången innan. Men den här gången hade nog Clara bestämt sig att det gick så bra första gången så det får räcka för hennes del. Hon var lika okoncentrerad som i första starten. Det är nog så att jag måste vara mer bestämd med henne i starten så att hon går rätt där. Jaja, hon gjorde ju ett kanonlopp, och fick tom poäng så vi skall väl inte klaga.

Vi hoppas på lite varmare väder imorgon, för imorgon är det dags för rallylydnadstävling. Annars är det risk att det inte är så många som kommer. Det var en del som skulle tävlat idag, som skall komma imorgon som var borta. Så vi får väl se om dom kommer imorgon eller inte. Vi måste ju ha minst 15 startande ekipage för att vi skall kunna utbilda skrivare.