Äntligen fredag, och helg framför igen. Den här helgen är del två på instruktörsutbildningen. Så var det dom där hemläxorna ja. Den där avslappningsövningen är det inga problem med, tror jag. Hon behöver ju bara sätta sig, och jag hukar mig för att klappa henne så ramlar hon ju omkull   . Sen behöver jag bara smeka henne med långsamma rörelser på sidan, samtidigt som jag pratar lugnande med henne, och hon ligger fullt avslappnad med huvudet och alla fyra ben på marken. Jag har provat det några gånger i hallen i Norberg. Men sen är det en annan sak om det fungerar om det står en massa personer runt omkring och tittar på.

Den andra hemläxan var ju mer aktiv då. Jag bestämde ju mig till slut och försöka lära henne och plocka undan grejer, i det här fallet i en hink. Först började jag ju med att framkalla intresse för saken hon skulle städa bort. Sen när jag fick henne och hämta saken så började jag med att försöka få henne och lägga den i hinken. Då hjälpte jag till där. När hon kom med saken så ställde jag hinken under. När hon släppte och den hamnade i hinken så klickade jag. Några gånger så såg man att hon verkligen placerade saken i hinken. Att den inte bara råkade hamna där.

Så jag började med det idag, sen tänkte jag att jag går vidare. Att jag inte hjälper till utan hinken får stå kvar på golvet. När hon kommer tillbaka med saken mot hinken, så släpper hon den bredvid hinken, sen står hon och tittar på mig "vart är klicket, vart är godiset" . Jag väntar och ser ifall hon skall lyfta upp saken och lägga den i hinken. Det händer inget men jag ser ju att hon rör på sig, och såg att hon lyfte på ett ben. Men jag såg inte så noga. Men när jag böjer mig för att titta, då står hon med båda framtassarna i hinken  . Jag kunde ju inte göra nåt annat än börja gapskratta. Hon såg så rolig ut när hon stod där med framtassarna i hinken.  Men man kan inte hålla på för länge med det där. Så nu får det vara som det är. Det är ju sagt att momentet inte behöver vara färdigt. Så vi får väl ifall vi får visa upp oss imorgon, och ifall hon ställer sig med tassarna i hinken. Fortfarande är det ju så att det är inte säkert att hon gör nåt alls bara för att det är en massa främmande människor som står och tittar  på. Kommer ju ihåg hennes beteende från lydnadstävlingen förra helgen.

Annars så har jag städat idag, och gått med hundar. Ringde också till mamma på dagen och pratade med henne en stund. Hon har sluppit både bandage och pandaögon. Fast hon sa att hon hade ju glömt och titta efter hur hon såg ut runt ögonen, men att hon skulle nog säkert reagerat på det ifall hon varit svart. Hon sa också att sköterskan sagt nåt om att hon kanske kunde ha diabetes. Tydligen så är det en risk för det när man ätit cortison ett tag att man får diabetes. Men det är inget bekräftat än. Och dom hade sagt att hon troligen skulle flyttas till Falun på tisdag. Ja, vi får väl se vart hon hamnar, för det var nån, kommer inte ihåg om det var läkaren, som i måndags sa att hon skulle flyttas till Ludvika. Hoppas att det blir Ludvika. Det är ju trots allt en bit att åka till Falun. Hamnar hon i Falun så hoppas jag att det inte blir så länge.

Har väl inget särskilt att skriva om idag. Ringde till Uppsala på eftermiddagen, tänkte att mamma skulle säkert fått komma till rummet då. Men där var telefonen urkopplad utan hänvisning. Då vart jag lite orolig, så jag ringde till numret jag fick när vi var där före jul. Tydligen så kopplar dom ur telefonen i samband med operationer. Det är ju bra tänkt, då behöver ju patienten inte betala för en telefon i onödan. Men jag fick alla fall prata med henne och hon verkade ok. Hon kom ju inte ihåg nånting, inte ens att hon blivit opererad. Men hon hade ju ett litet hål vid nästan sa hon. Hon hade inte fått nåt bandage runt huvudet som jag såg i måndags att alla hade. Jag frågade henne om hon var svart runt ögonen, ifall hon såg ut som en panda. Men det visste hon inte, hon hade väl inte fått se sig i nån spegel då än. Får väl höra hur det är med den saken imorgon när jag ringer. Kanske hon fått reda på när dom tänker flytta henne till Ludvika också.

Ikväll var vi på träning, systrarna och jag. Vi började med en timmes lydnadsträning som vi gjort dom senaste veckorna. Lizzie och jag tränade mycket linförighet. Sen skulle jag prova ett läggande under gång. Hon låg ju när jag vände mig om. Rakt och fint låg hon där. Fast jag visste ju inte hur snabbt hon lagt sig. Så jag säger åt dom andra och titta. Ja, då ställer hon sig varje gång. Vi fick visst till ett perfekt ställande, om jag inte hade kommenderat ligg   . Provade flera gånger, men hon stod varje gång. Så jag backa ett steg och träna ligg istället. Efter det så tränade vi lite apport, och hon tog den utan problem i munnen varje gång. Några hopp provade vi också.

Sen fick jag för mig att jag skall prova hoppet från lydnadstvåan. Upptäckte där att vi har lite problem med kommandot sitt. Att sitt och ligg skall låta så lika. Ja, den här gången så la hon sig så fint varje gång på andra sidan. Så avslutade vi med en platsliggning. Men den är det aldrig några problem med numera.

Efter det så byggde vi våra kortbanor igen. Så tog jag in Clara istället där. Hon var lite vimsig första gången. Hon lyssnar mycket bättre andra vändan hon är in. Ja, jag brukar ta dom 2 vändor var normalt. Men nu när Lizzie tränar lydnad också så blir det bara en vända rallylydnad för henne och 2 för Clara. Lizzies problem i rallylydnaden var stå efter sitt, och att stå stilla medans jag gick runt henne. Sen blir det lite knepigt med dom här vänstersvängarna i och med att vi har tränat så mycket vänsterhalter. Hon vill ju gärna slå ner rumpan i svängen, där får jag öka på tempot lite när vi tränar.

Det har väl inte hänt nåt särskilt här idag. Ringde till Uppsala på eftermiddagen, och mammas operation hade gått bra. Hon låg på uppvakningen, och där skall hon ligga till imorgon. Så jag får ringa och prata med henne imorgon då. Nu när jag ringde idag så hade hon precis vaknat. Men jag bad sköterskan hälsa att jag hade ringt och att jag ringer imorgon.

Ikväll så ringde då min ena farbror för att höra hur det har gått. Han är så lättsam och prata med, inga sorger som tynger där. Kan man ju tycka. Men han har haft det ganska jobbigt dom sista åren. Hans fru fick ju alzheimer för många år sen. Nu är det ett par år sen hon gick bort. Men före det så hade han verkligen en tuff period. Men alla fall när han ringde nu så hade han roligt åt min andra farbror. Han hade ringt till honom, alldeles desperat. Han ville veta ifall man kunde rösta i andra omgången i Finlands presidentval, ifall man inte hade röstat i den första. Nu är det ju två kandidater kvar och rösta på i den andra omgången. Den ena av dom är homosexuell och bor tillsammans med en man. Nu är min farbror orolig för att han skall vinna. Han kan ju inte säga när han är utomlands att han kommer från Finland då. Inte om landet har en bög som president   . Då hade min ena farbror sagt åt han så gå du och rösta på den andra du, så går jag och röstar på den du inte vill ha. Då blir din röst värdelös alla fall   . Dom är roliga dom där två.

Annars så passade jag på och trimma tassarna på alla 4 idag. Det börjar väl bli dags och ta en omgång på dom igen när det gäller pälsen också. Blir bara så ledsen på Mickis päls. Man borstar och donar, och han är fin........ i några minuter. Sen ser han igen ut som om han inte sett en borste på 10 år.

Så här fin var han på utställningen på kennelträffen för några år sen. Åååh, han är så fin våran "lilla" gosse.

Idag på morgonen så satt jag här i fåtöljen som vanligt med datorn, som jag brukar göra på morgnarna. Helt plötsligt så kom jag på vad det var för dag idag. Skulle ju hämta hundmat, det hade jag ju helt glömt bort. Men vilken tur att jag vaknade tillräckligt tidigt så jag inte försov mig. Jag hann tom gå en morgonpromenad med systrarna innan det var dags och åka. Fodaxbilen och jag stod vid trafikljusen i Ludvika samtidigt, idag var han i tid. Och en ny fin lastbil hade han också fått. En vit som den förra, och det stod Fodax på skåpet som på den förra, men nu var det en bild på en hund också. När jag fått maten där så åkte jag till Granngården för att köpa torrfoder där. Vilken tur vi hade den här gången. Fick ju ett rabatthäfte därifrån förra veckan, och för en gångs skull så fick vi 100 kr rabatt på det vi ger, plus att jag hade en 30 kr bonuscheck. Så nu finns det både färskfoder och torrfoder ett tag framöver. Lyckades tom få plats med 3 påsar i frysen.

Senare på dagen så ringde jag till mamma i Uppsala, hon hade precis varit och ätit. Hon hade varit på ögonkontroll idag, den förra de gjorde i Ludvika hade inte varit riktigt bra. Hon hade lite problem med att sitta vid maskinen så det blev inte riktigt som det skulle. Men dagens undersökning hade gått bättre. Hon hade fått reda på att hon kommer att få göra en operation för starr i framtiden. Men nu är det tumören som står på tur. Hon hade också fått reda på att operationen blir imorgon, precis som det stod i brevet hon fick hem. Så kl 8 imorgon bitti så skulle narkosläkaren till henne. Sen när det här är överstökat så skall jag fixa tid åt henne till vc. Dom måste börja ta reda på varför hon har så ont bak kring skulderbladet. De kan ju bara inte säga att hon har krympt ihop, att det är därför hon har ont. Hon kan ju knappt sitta och äta för att det gör så ont.

Efter det så åkte jag iväg på agilityträning. De hade gjort en av banorna som dom hade på länskampen söndags. Tyckte Lizzie gick kanonbra på den banan på slutet. Lite problem var det med tunnelingången på ett ställe där hon gärna ville ta fel. Clara fick också vara inne och springa. Jag tog banan med henne i små etapper. Tog några hinder och så stannade jag och belönade henne med godis. När vi var klara så stannade vi kvar och byggde bana till morgondagens kurs. Tränade även lite linförighet med Lizzie. Innan jag åkte hem så rastade jag systrarna. Sen fick dom leka med lapska vallhunden Ronja. Ja, eller det var Clara som lekte, Lizzie ville bara slåss. Men jag tycker det är kul att Clara ville leka.

Sen började problemen. Vi skulle åka hem. Jag backade bilen, men märkte inget fel. Men när jag åkte framåt så var det nåt som inte stämde. När jag skulle växla och trampade ner kopplingen så rusade motorn, eller det lät precis som om växeln låg i hela tiden. Dessutom så vart det ingen reaktion när jag trampade på gasen. Bilen rullade på lika bra vare sig jag gasade eller inte. Jag var lite orolig över om jag skulle våga köra hem så jag ringde till maken, och efter lite dividerande så kom vi fram till att det vågar jag nog köra hem. Men kan ju säga att det inte gick fort. I början gick det bara i 40 km/h. Hur kul är det och köra på en trefilig väg med vajerräcke i 40 km/h, särskilt när man befinner sig på den enfiliga delen med en massa bilar bakom sig. Det var mindre roligt. Men när jag började närma mig Fagersta så vart det ju lite nerförsbackar. Så innan jag skulle svänga av mot Söderbärke så var jag faktiskt uppe i 80 km/h. Men sen vart det slut på det roliga. Sen fick jag vara glad över att komma upp i 50. Maken ringde när jag hade svängt, och så säger han att det är bara och köra som vanligt. Vanligt, jooo jättelätt när den knappast orkar dra uppför backen en gång sa jag. Vad tror ni karln svarar på det. Du vet väl om att det finns en spak i mitten. Trodde han att jag satt och puttrade på i 30 km/h i en uppförsbacke med högsta växeln i. Tror karlar verkligen att man är lika enkelspårig som de. Ja, jag kom väl hem till slut. Normalt tar det ca 30 minuter, nu tog det nästan en timme. Med facit i hand så skulle jag stängt av bilen och startat om den. Men han vågade inte säga åt mig att göra det när jag var i Norberg. Jag vågade inte heller göra det när jag tänkte när jag var på väg att man kanske skulle prova det. Maken var ute och åkte en sväng med bilen och nu gick den bra. Vi får väl se vad som händer i framtiden.

Idag så kom mamma äntligen iväg på sin operation som skulle gjorts för ett år sedan. Men då gick hon ju och drattade omkull, och det vart en höftoperation istället. Dom skall ta bort en tumör i hypofysen på henne. Den är godartad så egentligen skulle dom inte behöva ta bort den. Men den växer, och den är ganska nära synnerven nu, och risken är att hon blir blind. Så idag skulle hon läggas in. I hennes papper stod det att hon skall opereras på onsdag, men när vi kom till Uppsala så sa dom att det blir på torsdag.

Vi åkte från Smébacken vid 8-tiden. Allt gick bra tills vi passerade Söderbärke, då hade jag behövt få ren vindrutan. Men det kommer ingen spolarvätska. Maken hade varit till macken och köpt en 4-liters dunk med spolarvätska, och fyllt på sa han. Så antagligen så hade det frysit, fast det bara var - 4. Så jag åkte in på macken vid Statoil, och kollade behållaren. Där syntes inget, så jag tog dunken ur bilen och fyllde på lite. Tänkte att det kanske tinar lite, men det frös till is, innan jag hann få igen locket  . Bara -4 och det fryser. Försökte titta på duken ifall det står nåt om hur låga temperaturer den klarar, men inte ett ord om det. Jaja, det tinar väl upp efter vägen tänkte jag och så åkte vi. Mellan Fagersta och Sala gick det bra, för den vägen saltas ju inte. Före Sala hamnade vi bakom en timmerbil och kom inte om den. Den låg vi bakom hur länge som helst, och till slut så vart ju vägbanan blöt. Ja, ni kan ju gissa vad som hände då. Men strax före Uppsala så finns det en mack där vi brukar stanna för att gå på toa. Så jag var där och köpte T-röd, och hade lite i behållaren. Vi klarade oss till Uppsala Akademiska.

Släppte av mamma vid entrén och körde ner bilen i en av parkeringshusen. Den som var närmast var full så jag fick åka till nästa.  Dessa parkeringshus är ju verkligen en mardröm, små rutor och en massa pelare överallt. Men precis som förra gången så hade jag tur den här gången också. Det fanns en tom ruta, och bilen som stod i rutan bredvid den åkte iväg. Så jag passade på och backa in i rutan, så slapp jag krångla sen när jag skulle åka hem.

När vi kom till rummet så fanns det en kvinna från Tällberg där redan. Hon hade bandage runt huvudet så hon hade redan varit på op. Det var förresten den vanligaste huvudbonaden på den avdelningen, plus ett par snygga blåtiror. Det togs en hel del prover på mamma, en del med större framgång, andra med mindre. Första provet gick bra, då fick dom 5 rör ur henne. Men så kom dom på att de behövde en till. Då var det en manlig undersköterska som skulle försöka sig på konstycket och sticka henne. Men han var tyvärr tvungen och ge upp till slut, och sjuksköterskan fick komma och ta det provet också. Sen gjorde dom ett litet jack för att se hur fort hennes blod koagulerar. Det var en test som inte vem som helst fick göra heller, utan dom var tvungna och leta reda på en person som hade utbildning för det. Det låg bra till, så där var det inget hinder för operation.

När jag åkte därifrån så hade hon fått en egen telefon, så hon kan ringa runt och terrorisera släkt och vänner när hon får tråkigt   . På torsdag opererar dom alltså, sen blir hon kvar där i alla fall 5 dagar efter det. Sen skulle dom köra henne med ambulans till Ludvika. Där får hon vara några dagar innan hon får komma hem.

Idag var det EFIT-dagen, och den här gången så glömde jag inte dem. Kanske för att det inte har hänt nåt speciellt idag. Det har ju annars alltid varit nåt dom gångerna jag glömt den.

Kl 9.00 : Jag börjar med en bild jag tog imorse på den nya buren vi köpte igår. Om jag skall ha båda systrarna med mig på tävling så måste jag ju ha 2 burar. Igår så tipsade en klubbkompis om att det fanns billiga burar på Nisses i Smébacken. Visserligen ville jag inte ha en med ram, men den var ju billig.

Kl 10.00: Systrarna står och funderar om vi inte skall gå ut snart.

Kl 11.00: Clara står och spanar på omgivningarna efter promenaden.   

Kl 12.00: Micki står och äter sin mat.

Kl 13.00: Det snöade av och till idag.

Kl 14.00: Satt och läste på Hundforumet.

Kl 15.00: Färgen maken köpte till staketet på baksidan var visst inte så bra. Det blir och måla om nästa sommar.

Kl 16.00: Man skulle nästan kunna tro att vi har en tonåring i detta hus. Men det är bara makens klädkammare  .

Kl 17.00: Nästan klar med maten.

Kl 18.00: Lizzie och Farina ligger och vilar på soffan.

Kl 19.00: Tittar på Copycats singers. Gissade rätt varje gång.

Kl 20.00: Efter det började På spåret, och samtidigt så cyklade jag en timme.

Kl 21.00: Hundarna fick sin mat en timme än senare idag. Slut på färskfoder, så de får äta kulor både morgon och kväll tom tisdag när Fodaxbilen kommer igen.

Kl 22.00: Bilden på en av mina kornettblommor får avsluta denna gång. Våran lägenhet är lite för varm för alla sorts blommor på vintern. Fast vi har stängt av alla elementen så är dom kokheta.

Men flaggan i topp åkte vi till Smèbacken imorse för att tävla. Den var ju inte lika mycket i topp när vi åkte hem kan jag ju säga. Jag tog med mig alla fyra i bilen, och rastade dom där på ängen mellan Prästa och kyrkogården. Men det enda dom ville göra var och kissa. Så jag var tvungen och lägga dom i bilen och gå och anmäla mig. Lizzie fick starta sist i sin klass, vilket passade mig perfekt. Sen vet jag inte om det kanske hade varit bäst för oss och starta tidigare.

Platsliggningen delades i 3 delar, och det var 4 hundar på våran platsliggning. Samtidigt körde dom klass 3 på andra halvan av plan. Eftersom dom var så få anmälda så tycker man att dom kanske skulle väntat tills våran platsliggning varit klar. Visserligen störde det inte oss, för Lizzie låg kvar, men hunden bredvid henne reste sig när han hörde kommando från andra sidan. Sen var det tandvisningen och den gick också bra.

Efter det så åkte jag till mamma. Gick en snabbis i skogen med dom, men det var ingen som ville bajsa då heller, det enda dom var intresserade av var och nosa efter rådjursspår. Såklart kom distriktsköterskan som skall ge mamma sprutan när jag fått in hundarna, men det var ju tur att jag var ute så jag kunde förvarna henne om dom. Sen spärra vi för trappan så att dom inte går ner och gör nå jävelskap när jag inte är där, och Lizzie och åkte tillbaka till tävlingen. När vi kom ner så skulle ekipage nr 7 redan gå in, en klubbkompis. Sen var det inte många kvar förrän  det blev vår tur. Jag gick lite med Lizzie på parkeringen, och hon satt sig bra när jag stannade, lite krångligt med vänster halterna. Dags och gå in och börja med linförigheten. I början gick hon väl och nosade lite på mattan, sen var jag lite okoncentrerad vid vänsterhalten så den vart ingen bra. Läggandet och inkallningen gick OK.

Sen hände det nånting, ingen aning om vad. Men när jag skulle ha in henne bredvid mig för ställandet så ville hon inte ens komma i närheten av mig. Jag försökte locka henne på alla sätt. Försökte lura henne genom att kommendera sitt, och att jag skulle gå och ställa mig bredvid henne. Men så fort jag närmade mig henne så flög hon iväg. Så till sist fick jag tag i halsbandet och fick henne och sitta bredvid mig. Så ställandet fixade vi någorlunda. Sen var det dags för apportering, hon ville inte sitta bredvid mig nu heller, och hon ville inte ens ta apporten i mun. Hon har aldrig på en tävling hittills vägrat och ta apporten, men idag var det då nåt speciellt. Ja, vi provar väl med hoppet. Det skall vi nog fixa tänkte jag. Jag fick henne och sitta bredvid mig efter ett litet tag. Gick över på andra sidan och ropade hopp, och hon kom och hoppade. Men inte kom hon till sidan, utan hon ställde sig ett par meter ifrån mig, bakom mig.

Så det var den lydnadstävlingen.  Men vi fick alla fall följande poäng på momenten vi fick poäng på.

Platsliggning  :  10

Tandvisning   :  10

Linförighet    :   6

Läggande       :   8

Inkallning      :   8

Ställande      :  7,5

Resten var nollat.  Jag begriper inte vad som kunde gå så fel. Tycker det inte borde ha nåt med tävlingen från i somras och göra, när jag råkade stå på lite päls när vi skulle förflytta oss i Dala-Floda. Vi har ju varit och tävlat 2 ggr efter det, och det var inga problem då.

Fast nu sitter jag här och funderar om det har nåt med att göra med ställandet, för vi har ju haft problem med att hon vill stanna för tidigt. Jag försökte träna henne i torsdags på det, jag gick olika långt, gjorde helt om och gick, och en massa annat innan jag kommendera stanna.  Kan det vara det som spökar. Fast jag vet inte vad som hände med apporten. Den tränade vi lite på hemma igår, och då tog hon den.

Ja, det är väl bara och göra som vanligt, bryta ihop och ta nya tag.

Ja, då har det gått en vecka igen. Men det är väl ingen konstigt när min klocka har tappat bort några timmar på vägen  . Har inte gjort nåt särskilt idag. Städat som vanligt på fredagarna. Tränat lite med Lizzie, men ville inte hålla på för mycket med henne idag eftersom vi skall tävla imorgon. Det blir upp tidigt imorgonn bitti. Tar med mig alla 4 i bilen, vi skall ju tävla i Smedjebacken. Beroende på lottningen så kanske jag åker upp med Micki och Farina till mamma. Ifall Lizzie startar bland dom sista så åker jag upp en snabbis efter platsliggningen. Om hon är i början så åker jag upp med dom efter att vi varit in.

Nu på kvällen har jag suttit och planerat rallylydnadsbanor till nästa tävling. Kommer och lägga upp dom på bloggen sen när tävlingen är klar.