Usch, vad trött jag blir på mig själv ibland. Vissa dagar, så kan jag gå hur långa sträckor som helst på ett par timmar. Men så kommer det en eller två dagar i veckan när minsta lilla motlut känns övermäktigt. Idag var en sån dag igen. Jättekul när man inte kommer hem från nåt håll utan att gå i uppförsbacke. När jag går hemmifrån, då går det bra. Kommer jag från gamla Borlängevägen så har jag uppförsbacke ända hem. Kommer jag från centrumhållet så har jag ju uppförsbacke nästan till slutet på vår gata. Ja, dom sista metrarna är ju nerför. Så  jag kan ju inte bestämma innan jag går om det blir en riktig långpromenad, utan jag måste gå en stund för att känna efter hur det känns. 

Men senare så kändes det bättre. Vi krattade upp resten på baksidan idag. Men vi får nog ta en omgång till. Åkerö har ganska mycket löv kvar. Astrakan Gyllenkrok är nog bara ett minne blott. Tror Jeri har tagit död på den. När jag släpper ut dom på morgonen under tiden jag gör morgontoaletten, så springer Jeri raka fram till just det trädet, och lyfter på benet mot den. Även på dan när man släpper ut dom på baksidan. Så jag sa åt maken att när vi tar bort trädet så kapar vi av den ungefär en meter upp, så att det blir en hög stubbe kvar. Tar man bort den helt, så går han väl över till ett annat träd och lyfter på benet. Har ju en Transparent Blanche också på baksidan. 

Ikväll så har jag försökt mig på psp igen. Det gör jag varje vecka, och det enda jag hinner göra av veckans teman är bakgrunder. När jag sen skall försöka med resten av teman, så dyker det upp nåt annat. Det är nåt som behöver sparas hem, så tar det tid. Då börjar jag med nåt annat under tiden jag väntar, och glömmer bort mig.