Tänkte berätta om en händelse när jag körde buss. Nu blir det tjatigt med bussarna *S*.

Det var på turen till Torneå. Det var andra sommaren, och jag skulle köra årets första tur. Det var nån gång i maj. Jag var lite krasslig när jag åkte, men jag åkte alla fall. När jag kommer fram till Torneå och går in på hotellet, säger portieren "har ni redan börjat köra, vi som har fullbokat inatt". Jaha, det var ju bara för dom och börja fundera vad dom skulle göra av mig. Vid det laget var jag ganska dålig, hade feber och hostade. Så jag fick gå till baren och vänta. Fick mig en bricka med mackor och te med honung. Till slut bestämdes det att jag skulle sova över hos portieren. Han skulle ju alla fall jobba hela natten, och sluta vid den tiden det var dags för mig att åka. Fast jag fick ju ingen hotellfrukost. Frukosten brukade dom komma in med nån gång under morgonen innan vi vaknade, så när jag gick upp stod det alltid en bricka med frukost på bordet.

Bussen startade 5.15 på morgonen från Torneå. Den här gången var det ingen som klev på där, så jag fortsatte mot Kemi. Det var lite småkyligt och det småduggade. Det var nyasfalterat så det var lite småhalt kände jag. Efter ett tag så kommer det en vit Merca och blåser förbi. I den satt det ett gäng unga killar som såg mig bakom ratten och bestämde sig för att spela ett spratt. Så de saktade ner fart så att jag var tvungen att köra om dom till slut. Efter ett tag ser jag dom i backspegeln igen. De åker förbi, och ut genom sidorutorna sticker det ut 2 st nakna rumpor. Undrar om dom frös *S*, kallt, duggregn och en hastighet på säkert 110 km/h när de åkte förbi mig.

Efter ett tag ser jag bilen stå vid vägkanten. En av killarna står vid vägen och liftar, helt naken förutom en kepa på huvudet :-o. Jag trampar på gasen ännu mer. Sen gick det ett tag, men så kom dom bakom mig igen. Undrar vad dom har hittat på den här gången tänkte jag, och började bli bra irriterad. De åkte förbi, och i skuffen satt 2 av killarna och vinkade åt mig. Fullt påklädda, sen susade de vidare och jag såg dom inte mer.

Var förövrigt ganska dålig när jag åkte men vad gör man när man är 120 mil hemmifrån. Varje gång jag försökte prata fick jag ett hostanfall. Men hade alla fall tur att en jobbarkompis var på väg hem från semestern, så han fick ta över ratten resten av vägen. Lite får dom väl jobba för snålskjutsen.

En annan rolig händelse hände när jag åkte från staden där jag är född. Stod i en fyrvägskorsning, ser att det kommer en buss från motsatta hållet, och min farbror kör den. Så jag började vinka. Han trodde att jag viftade för att jag ville ha företräde så han släppte fram mig före. Gissa om han muttrade när han såg att det var jag. Det var det som var bra med den turen. Ibland kunde farfar och farmor när dom var in till stan stå på busstationen och vänta på mig. Det var kul att få se dom.

Jag körde till Finland 2 ggr i veckan, alltså åkte jag båt minst 4 ggr i veckan. Fick 200 timmar övertid på en sommar.

Nu har Missy en tävling igen. Den här gången kan man vinna engångslinser utan styrka, bruna eller gröna. Som andra pris har hon en lip balm med ny formula, men ni får väl gå in till henne och läsa mer.

Eftersom det nu ser ut som om jag kommer att bli busschaufför igen så kan jag berätta hur det hela började. För det första kan ju säga att våran släkt har varit fullt med busschaufförer. Farfar har kört buss, pappa, mina 2 farbröder. Min faster var biljettflicka, och hennes man när de träffades var busschaufför. Så vad annat kan man bli ???? Gick visst omkring när jag var liten och pappa skulle iväg med hans biljettväska på axeln och ville med. Men kan inte minnas att han någonsin tog med mig. Det var ju inte som idag, att barnen kan besöka förälderns arbetsplats.

Sen 1984 gick jag en 13 veckors yrkesförarutbildning i Borlänge på Hushagsskolan. Vi fick köra lastbil, timmerbil, trailer och buss. Vi hade jättekul. Killarna hade nog allra roligast när jag skulle byta däck. De stod runt mig i en ring alla och hejade på. När jag efter mycket svettande hade fått på däcket så visade det sig att den satt fel. Ventilen kom inte fram i hålet. Så det var bara och börja om från början.

Sen gick det ett par år jag stämplade och frilanstolkade nån timme i veckan. 1986 sa arbetsförmedlingen till mig att söka på GDG, att de har börjat anställa såna som var arbetslösa för då fick dom ju bidrag till en del av lönen.  Så jag ringde till GDG i Borlänge, och jag vet inte än idag varför jag ringde till Borlänge. Kanske jag trodde att det var deras huvudkontor och att alla anställningar sker därifrån. Men där svarade dom att jag skulle gå till arbetsförmedlingen. Så jag gick till AF, och sa att jag blev hänvisad dit av GDG. Nejnej, säger AF, ring till GDG igen, och får samma svar igen. Då gick jag till arbetsförmedlingen och frågade hur länge jag skall springa mellan er och GDG, för ni hänvisar dit och dom hit. Då tog väl dom på AF äntligen luren i näven och ringde. Jag fick åka till Borlänge på en gång och bli intervjuad, och fick jobb. I Borlänge :-o, jag som hade tänkt Ludvika. Så det var ett misstag att jag hamnade i Borlänge.Var inte alls vad jag planerat.

Så en dag i februari -86 skulle jag på min första linjekännedom. Det lustiga är att den person som är personalansvarig på Swebus nu, är samma som jag hade den första linjekännedomen med. Linje 5 mellan Skräddarbacken - Centrum - Kvarnsveden. Skräddarbacken verkade en enda röra alltihopa, kommer aldrig att gå tänkte jag. Första vändan jag körde, och krångla med den gamla biljettmaskin tog evigheter, så till slut sa Rolf "skall vi byta ett lite tag".  Sen var det linjekännedom i 2 veckor, vilket jag tyckte var lite dumt. Man borde fått köra lite i mellan så man inte glömmer bort dom första man åkt. Fast Skräddarbacken var ganska lätt i slutändan, det var bara och följa sandsträngen. Bussrutten var ju den enda som var sandad *S*. Ja, det var lite från början. Kommer kanske mer sen.

Men här har ni en bild troligen från -87, eller kanske - 88. Men tror på det tidigare pga den fula bruna uniformen och senapsgula skjortan *S*. Och en brun stickad slips hade vi också.  Fick senare börja köra linjetrafik till Finland. Eftersom bussen står framför Gustaf Wasa, tror det hette så på den tiden, så då är jag troligen på väg till Torneå via Sundsvall - Vaasa. Så här har ni en bild på en liten tjej och en stor buss *S*.

Nu har jag fått en award igen. Det är alltid lika kul när man får en. Jag har ju fått den en gång förut. Den här gången kom den från Missy, en ny nätbekantskap jag fick när hon frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju på hennes blogg. Vilket jag förstås gjorde, tycker det var en kul grej. Här är awarden.

Motiveringen till awarden lyder:

Motivering: För din glädje och ditt engagemang att ge andra en chans att synas

samt

Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!*

Förra gången så delade jag ut den till dessa som ni får kolla här om ni vill se vilka som fick den då.

Den här gången får ni andra,  mina bloggvänner som inte fick den förra gången ta den med er om ni vill.

Äntligen börjar alla grafikgrupper komma igång, så nu är jag fullt sysselsatt. Hur jag skall hinna köra buss har jag ingen aning om *S*. Det är så roligt att lära sig nya saker om psp. Nu för tillfället så är jag med i 3 grupper. En grupp där jag kommer att få lektioner i 6 veckor. Sen är jag med i 2 grupper där det är frivilligt att göra veckans uppgifter. Målarboden är en grupp jag har varit med i snart 3 år. Ni har säkert hört mycket om den redan, men det är en härlig grupp där alla hjäper alla. Man delar allt i den gruppen, både glädje och sorg. En del i gruppen har jag också träffat i verkligheten.

Här kommer mitt första tema för året hos Målarboden. Vad sätter man inte i en glitterram om inte det käraste man har *S*.

 Nu är bilden på Lizzie lite dålig för den var så liten så jag fick förstora den ganska mycket. Här kommer ett tema från en grupp som jag nyligen gått med i. Det är den som har lektionerna. Det här är den första lektionen. Den ramen var jättekul att göra.

Jag måste bara skriva innan jag skall krypa till sängs, och tacka för alla uppmuntrade ord. Det muntrar upp en. Imorgon på schemat står det morgonpromenad med hundarna, frukost. Sen blir det facket med mitt lilla brev. Sen skall jag göra ett besök på arbetsförmedlingen, för första gången på 7 år :-o.

Godnatt mer er mina vänner :-)

Idag är jag så aaaaarg, känner nästan för att slå nån hårt. Nånting chefaktigt skall det vara. Vi var på möte idag och skulle träffa våra coacher. Så långt var allting bra, tycker det verkar bra det där. Hon som jag pratade med verkade trevlig, och när hon hörde om alla mina körkort så blev hon alldeles salig. De är ju ett område där det finns ganska bra med jobb.

Sen när allt det där vart klart och arbetsförmedlingen sagt sitt. Då kliver våran produktionsledare upp och börjar rabbla upp en massa namn, "den och den går till slitten och jobbar, den och den går till Swellex och kör det som finns kvar och köra vid Reikan och Brion". Och då läser han upp mitt namn, då kokade på en gång. Vi skulle alltså åka och jobba dagtid, börja 6.54 och köra tomt i maskinen på körningarna som finns. Med andra ord så säger dom att jag skall pendla 9 mil varje dag och bara få grundlön. Jag kommer ju vara den stora förloraren i det här. Förut så fick jag alla fall skifttilläg och ob, vilket ersatte en del av bensinkostnaderna. Dom stackarna som inte blev upplästa, de skulle vara på plats klockan 8, de skulle få hålla på och måla och med andra uppfräschningssysslor inom företaget. Pratade med en facklig representant, och han sa att de gick helt mot vad som var överenskommet. Det var sagt att en del kanske måste jobba, men resten skulle få gå hemma. Nu skall allihopa till jobbet varje dag :-o

När jag hörde mitt namn bland dom som skulle jobba så sa jag på en gång, jag kommer inte, jag har annat jobb på gång. Då fick jag frågan på en gång "men har du det på onsdag". De skulle han inte sagt åt en fd busschaufför. Jag gick ut ur lokalen och ringde Swebus på en gång, har ju varit kontakt med dom förra veckan och jag skulle återkomma den här veckan. Jag sa åt han, förövrigt en gammal jobbarkompis, nu får du kolla läget fort, för nu vill dom tvinga oss ner och jobba fast det var sagt att vi inte skulle behöva det. "Lugna ner dig Marketta " sa han, "jag skall kolla läget, får jag din mobil så ringer jag dig senare på dagen".

När jag var på väg hem så ringde han och sa att han kan bara erbjuda timanställning, då sa jag att det är precis det jag vill ha. Så nu skulle han ringa senare i veckan och meddela när jag skall börja lära upp mig. Jag skall läras upp för körning från Ludvika och Söderbärke så jag kan ta vilket som.

Efter att jag pratat med bussbolaget imorse så ringde jag till maken och berättade åt han vad jag fått reda på under morgonen. Han skulle ringa till facket och höra med dom.

Så nu har jag suttit här och skrivit ett papper om diskrimineringsärende. Nu skall dom på Ruukki få sina fiskar varma.

Diskrimineringsärendet kom pga den nya maskinen vi fick. Jag är den enda från produktion som har varit med i en projektgrupp om den nya maskin. Där skulle vi diskutera hur vi ville ha den för att undvika samma problem med den nya som vi hade med den gamla. Jag var en av 4 personer som var en vecka nere i Hässleholm för att lära mig den nya maskinen. När maskinen kom upp, så var dom 3 karlarna som var med ner och hjälpte till i samband med installationen. Sen skulle den tas i drift, så skulle dessa 3 karlar köra maskinen i 3- skift. Till hjälp fick dom 3 killar från andra avdelningar. Då kom frågan upp bland mina arbetskamrater varför dom står där och inte jag. Blev inkallad till våran avdelningschef, som sa att jag inte skulle ta det personligt. Men varför han satt dit dom personerna var för att han ansåg att karlar var bättre lämapde och skruva med svetsar mm, och hålla på med tyngre jobb :-o:-o:-o.

Poängen i det hela är att den maskinen var det mycket mindre att skruva med än den gamla där jag fick stå. Den är mycket lättare än den gamla. Det var bara och trycka in siffror på en panel vid en omställning så flyttade allt på sig. Vid den gamla så fick man skruva loss allting, och skjuta och dra på allt.

På Metalls lokalavdelning sa dom på en gång att jag skulle skriva ner allt på ett papper, dom sätter en person på det. Jag kommer få fri advokat från fackets sida. Så nu har jag skrivit vad jag tycker om deras behandling av kvinnor. Märkte faktiskt fler tecken hos våran avdelningschef att han tittade lite ner på kvinnor inom industrin.  Pratade med några som var nere och jobbade som sa att när han går på avdelningen så går han fram till karlarna och pratar, sen går han tillbaka samma väg till nästa maskin med en karl och pratar med han. Kvninnorna som står vid maskiner efter vägen ignorerar han helt.

Så nu sitter jag här och väntar på att Roffe skall ringa i veckan. Så efter 10 år borta från bussbranschen så hamnar jag där igen till slut.

Jaha, imorgon skall man åka till det där stålrör och träffa det här företaget som skall hjälpa oss att fixa nytt jobb.  Vi får väl se vad det blir. Verkar som om vi får vara där i flera dagar :-(. Jag har då inte tänkt åka 9 mil för att sitta där och harva. Bensin är dyrt, och nu har man ju bara grundlön. Tänker då inte offra 3000 på bensin. Speciellt nu när bensinpriset är på uppgång igen.

Har också hört att företaget tänker kräva att vi skall jobba uppsägingstiden ut. Det får vi nog se hur det blir med den saken imorgon. Här har man fått gå därifrån, inte ett tack har man fått ens för att man slet arslet av sig. Nu tror dom att vi jublar av glädje inför tanken att jobba. Pratade med våran fackliga ordförande, och hon tyckte man skulle jobba för då hade man chansen att bli återanställd ifall det vänder. Och att man skulle tänka sig för vad man säger när man får höra det.  Det sa hon till fel person. Jag vill inte bli återanställd. Det finns faktiskt en värld utanför Virsbo, fast en del verkar inte ha förstått det. Så jag sitter här och funderar på vad jag skall säga, kanske ber jag dom att fara åt h-e.

Nej, nu är det dags och sluta. Känner att jag börjar bli på dåligt humör igen *S*. Synd och förstöra en söndagskväll.