Fick ett samtal från Kicki för ett tag sen. Operationen är klar, och Ester ligger och sover med smärtstillande nu. Såret hade varit ett rent snitt så man kan ju undra vad den stackarn sprungit i för nåt. Men imorgon skulle hon eventuellt åka hem. Så jag följer med till Strömsholm och hämtar henne. 

Sen skall Ester få gå med ett plastgips som måste bytas ca varannan dag. Det blir många turer till Strömsholm det för stackars Ester. Vi får väl hoppas att hon tycker om att åka bil. Ja, det blir nog en jobbig tid för både Kicki och Ester som inte får busa med sin syster Dolly på länge nu. Mycket och hålla reda på, en skadad hund, ett busfrö och sen några valpar på det.

Ja, det man har fått vara med om idag trodde man ju inte när man vaknade imorse.  Men det som har hänt var så hemskt så det önskar man ingen.

Jag skulle ta kort på Thykrans cane corsovalpar idag, de blir ju 2 veckor idag en del sen var det ju några som föddes efter midnatt. När jag kommer fram till gården och kliver ur bilen så det första jag hör "åååååh, det ligger en massa blod överallt, jag tror jag svimmar". Då tänkte jag nästan för mig själv att nu drar jag. Jag tycker ju inte heller så väldigt mycket om blod, men alla fall så klarade jag av situationen ovanligt bra med tanke på det. Så då var det bara och börja titta varifrån blodet kom. Då såg jag att det var ju en av cane corsotikarna som föddes förra året som var alldeles blodig under ena framtassen.

Uppfödaren, Kicki, hon fick in tiken, men såklart så skulle hon in i vardagsrummet och upp på nya tygsoffan. Där la hon sig, och Kicki försökte torka upp blod med trasor, men hon sa att det bara sprutar ur henne. Då tyckte jag att hon, Kicki alltså började se lite svag ut, så jag ringde till maken att du får komma hit. Ester blöder och Kicki håller på och svimmar. Sen ringde jag upp journumret till vet, vilken tur att hon hade den sidan uppe på datorn för hon skulle precis skicka ett meddelande till vet, så jag hittade numret fort. Jo, vi skulle ta ner hunden till vet.

Men så mycket som hon blödde så tyckte jag det kändes lite svårt att flytta på henne, och ännu mindre ha henne liggande ensam bak i bilen. Så jag frågade efter tryckförband och bandage. Rullade ihop lite servetter till en liten rulle och satt bak på tassen där jag trodde att blodet kom, det var lite svårt att se. Sen virade jag bandaget hårt varv efter varv runt tassen. Men efter ett tag så var jag alldeles röd om händerna också. Men vi fick alla fall Ester i bilen och hon åkte före, jag efter med min bil. Sen ringde jag till maken att han kunde åka till vet istället.

Jag skulle ju vidare till Ludvika så jag tänkte att maken kunde stanna kvar och hålla sällskap och hjälpa till ifall det behövdes. När vi kom fram fick vi komma in på en gång, vet tittade till tassen och sa att det blöder ju inte så farligt. Hon fick sig en lugnande spruta, sen fick vi sitta in i väntrummet och vänta ett tag. Vi gick ut ett tag för att lugna ner oss, maken stannade kvar i väntrummet med Ester. Då hade vet varit ut i väntrummet och sett allt blod på golvet, då hade han fått fart. Han hade tagit in hunden, och kunde ganska snart konstaterat att tassen var så illa skadad att han klarade inte av att sy ihop det. Så maken kom ut till oss och sa att han åker med hunden till Strömsholm. Veterinären sydde ihop såpass mycket att det inte pumpade ut så mycket blod att hon klarade sig till Strömsholm.

Så han fick en sovande Ester med sig i bilen till Strömsholm. Vi åkte upp till gården för att försöka hitta nåt som hon skurit sig på, men vi hittade inget. Sen åkte jag hem och tog hand om min egen lilla flock här hemma.

Maken kom hem för ungefär en timme sen. Ester låg på operationsbordet när han åkte. Vi får bara hoppas att de fixar till tassen på henne så att hon blir bra, och får komma hem till sin flock snart. Dom saknar ju henne därhemma.

Bild på Ester tagit i somras på brukshundsklubben.