Då kom då den dagen vi i Fagersta Kennelklubb inte längtar efter. Flytta träningarna till hallen i Norberg. Vi trivs ju så bra vid klubben i Semla. Men nu har det tydligen blivit alldeles för blött för att vara där. Sen börjar det ju bli mörkt ganska tidigt. Vi trivs ju så bra i Semla där vi har klubbstugan. Det har varit en bra sommar där. 

Vi hade nybörjarträning idag. Men eftersom jag inte vill åka till Norberg 3 ggr i veckan, så tar jag med mig Lizzie. Nybörjarträningen blir perfekt för henne, för jag vill ju inte hålla på med en massa svåra kombinationer med henne. Hon skall träna lätt för att få upp fart. Förhoppningsvis så får hon upp fart. Hon sprang på ganska bra idag, när hon fick sitta i bilen och vänta när jag körde med Jeri. Jeri då, ja han är ett kapitel för sig. Han gjorde inget annat än tittade på vart alla lekkamrater är. Banan från söndagens tävling stor ju kvar. Så jag körde en raksträcka med han där. Han följde med mig bra där. 3 hopp och A-hinder, sen lite lek.  Tog en sväng med Lizzie på banan också och hon sprang på ganska bra. Efter det så gjorde vi en liten hoppkombination. Jag har ju beställt en bok som heter Grunden är grunden. Där finns det bra övningar för nybörjarhundar. Vi gjorde en hoppkombination med 3 hopphinder som stod i en triangel, som man kunde köra 5 varianter på.  Första kombinationen så drog han ju iväg nästan direkt. Men till slut så kunde vi köra den. Nästa var ju nästan likadan som första, fart tvärtom. Den gick bättre. Berodde kanske på att den kändes bättre för mig. Den sista vändan så gjorde han en lov, men jag fick tillbaka han och vi körde klart. Sen fick han gå och lägga sig i bilen.

Tog in Lizzie och körde en vända till med henne på banan från söndagen. Sen tog jag några vändor med henne på hoppkombinationen. Efter att vi tränat så blev det fika. När vi var klara med det så blev det en kort promenad i mörkret. Har ju en klubbkompis som precis börjat med geocaching, och hon var sugen på att ta sin första cache. Det finns ju en i närheten, så jag följde med henne. 

Vi har av och till haft problem med tv:n. Ja, eller det är väl inte själva tv:n utan routern eller vad dom nu kallar den för. Ibland så börjar det bara hacka mitt i ett program. Men nu har det varit lugnt ett tag. Fram till förra veckan. Det började ungefär samma tid varje kväll när det gjorde så. Till slut så ringde jag till Telia i fredags. Fick lite anvisningar på telefon hur jag skulle göra en systemåterställning. Ja, så började tv:n och fungera bra igen. Sen kom maken hem och skulle ringa med hemtelefonen. Så då fungerar inte den istället. Vi hade samma sak förut en gång. När tv:n fungerade så fungerade inte telefonen, eller tvärtom. Men det fixade dom också från Telia. 

Tänk om man kunde göra likadant med bilen. Man ringer till Volvo när det blir nåt fel, och det fixar felet på datorn hos dem, fast bilen står hemma   . Men nu har alla fall tv:n fungerat bra. Ända till ikväll. 

Maken sa åt mig förra veckan att det är det där promenadbandet som ställer till det. Jag tänkte för mig själv att nu har det väl snurrat runt i skallen på han. Jag har ju bestämt mig för att försöka bättra på konditionen inför nästa sommar, så jag har börjat gå på den några gånger i veckan. Så efter den där Kockkampen eller vad det heter på tv så gick jag ner för att gå en halvtimme. Hmmmm.....bara nån minut efter det så börjar tv:n krångla igen   . Tv:n står på övervånignen, routern också. Men telefonjacket är nere i hallen, och där står promenadbandet också. När vi bodde i Söderbärke så hade vi aldrig några problem. Beror kanske på att vi hade fiber där. Men här har vi allt via telefonjacket. 

Så jag får väl ge mig. Det är promenadbandet som stör tv:n. Konstigt att det inte stör uppkopplingen. Vi får bära upp bandet på övervåningen imorgon så får vi prova om det blir likadant när den är här uppe.

I morse när jag vaknade så visste jag inte riktigt varför. Först så var jag tvungen och tänka efter lite. Måste jag upp, eller kan jag fortsätta och sova. Men till slut så kom jag nog fram till att jag skulle upp. Sen måste jag bara lista ut vad jag skulle göra. Det kan ju inte vara idag jag skulle till vc. Jag tävlade med Jeri igår, alltså måste det vara söndag och jag skall vara tävlingsledare på agilitytävlingen idag. Visst hade jag kanske kunnat starta med han idag också, vi hade ju en till som hade kunnat vara tävlingsledare som inte tävlade idag. Men med tanke på hur han reagerade på kontakthindrena när vi flyttade in förra hösten, så vågade jag inte ta den risken. Förra året så sprang han ju upp och ner för balansen som om han inte gjort nåt annat. Men sen när vi flyttade in till Norberg på hösten så totalvägrade han att gå uppför den. Så vi skall nog kolla först vad han säger om den när vi flyttar in. 

Vad jag har funderat på i helgen är: varför måste alla sätta sin hund så nära första hopphindret. En del med liten hund sätter ju hunden alldeles inpå hindret. Ju längre ifrån första hindret hunden är vid starten, desto högre fart har den ju när den passerar tidtagningen. Sen har jag kommit fram till att det är många av dom tävlade som aldrig varit funktionärer på agilitytävlingar, eller så har dom inte varit tidtagare. Det är ju tidtagaren som oftast bär kopplet från start till mål. Kan ju säga att det är tur att det finns väggar i hallen. En del har ju ovanan att kasta iväg kopplet hur långt som helst. Nu hade ju inte vi några stora klasser. Den största var ju igår på lite drygt 40 starter. Men tänk om det hade varit närmare hundra. Då startar tidtagaren den manuella tidtagningen, går och hämtar kopplet från starten, bär den till mål, och sen ställer sig för att kunna stoppa tidtagningen.  Det blir ett antal ggr man får gå fram och tillbaka, och böja sig ner. Har man sen otur att det är en snabb hund och banan är kort, då får man skynda sig på för att hinna över med kopplet. När jag är på tävling så brukar jag alltid kasta kopplet åt det håll där tidtagaren står. Inte så långt som möjligt från denna. 

Vi blev ju klara ganska tidigt idag, så jag tänkte att jag åker till Borlänge och spelar lite.Det är kul att göra annat också än bara hundar. Det är bara lite tråkigt att den stora spelgruppen inte finns kvar längre. Vad mycket roligt man har upplevt med dom. Som tex invigningen av inomhuslandskamp mellan Finland och Sverige i Kupolen. När vi fick spela playback   . Hallen var ju så stor att det hade knappt låtit nåt alls. Så istället spelade vi låtarna på band, och på själva invigningen stod vi bara och drog i bälgarna. Ja, kanske inte riktigt. Vi spelade nog, men tror inte det hördes nånstans. Eller när vi åkte till Finland för att vara med om Finlands 75-års fest. Visserligen var ju inte den resan så munter för mig. Hade ju dagen innan fått ta bort min första collie. Men det var bara och bita ihop. Sa åt mina föräldrar att säga åt grannarna att dom inte fick säga ett ljud om han. Dom var ju med på den resan för vi behövde fylla på bussen. Jag var chaufför. Personalen vid färjan gapade lite när jag kom körande med bussen efter festen i folkdräkt   . Folkdräkten ja, det är länge sen den har fått vara ute och vädrats   . Tror inte jag får på mig den heller nå mer. 

Då var den här, dagen med den efterlängtade agilitypremiären, 2 x hoppklass. Jeris agilitypremiär. Den blev ju kortare än jag trodde   . Startnummer 5 på första banan, men det var 2 strukna. Så vi behövde inte vänta på vår tur så där olidligt länge. Jag kopplade loss han........och han såg en massa kompisar utanför banan. Han var ju absolut tvungen och springa fram till dom och hälsa. Ok, vi fick in han på banan, och jag började springa iväg direkt när han kom tillbaka. Han hoppade över ett hinder. Oj, det finns mera kul och titta på. Där fanns det ju ännu mera kompisar. Hej, killar skall vi leka. Ja, det var väl bara och fånga in unge herrn och gå ut med han. Gick en liten vända med han. In i bilen, dit med lite mat. Sen gick jag in för att kolla hur det går för dom andra i klubben. Ja, det var det. Ett hopphinder. Jag tänkte när jag gick banvandringen att det är ju helt onödigt att jag går hela banan. Men ändå så gjorde jag det. Jag hade ju visserligen inte några förväntningar, utan tanken var ju bara att miljöträna. Att han skall börja vänja sig vid tävlingssituationen. Fast nog hade jag tänkt att han skulle ta mer än ett hinder   .

Så blev det dags för den andra banan. Jag hade sagt att nu är målet att ta 2 hinder   . På den här var starten lite bättre.  Då hade vi ju alla dom där roliga kompisarna bakom ryggen. Han var med mig i starten, och nästa hinder också. Men sen det tredje hindret sprang han vid sidan av, men jag fortsatte. Nästa sprang han också förbi vid sidan.  Sen såg jag att hans blick började flacka lite. Precis som om han funderade på om han inte kunde hitta på nåt roligare och göra. Så då drog jag fram leksaken ur fickan. Så tack vare den så behöll jag han på banan med mig alla fall. Fast vi inte tog några hinder mer.  Han har inte riktigt förstått det där att det är roligare och vara med mig än med dom andra. 

Imorgon är det tävling också. Fast då skall inte vi starta, utan jag skall vara tävlingsledare. Men vi har ju hela vintern framför oss med Vintercupen. Om vi ökar på med ett hinder för varje start. Så innan cupen är slut, så fixar vi ju en hel bana   .

I morse när jag skulle gå ut med hundarna så kändes det lite som om det skulle vara uppehåll. Men det konstiga var att när jag öppnade ytterdörren så hörde jag nåt konstigt muller. Är det åska   . Så mullrade det igen. Jo, det är åskan. Så jag ropade upp till maken att han skulel dra ur sladdarna till tv, datorer mm. Sen hördes det inget mer, så jag började nästan tro att jag hade hört fel. Sen mötte jag en karl som bor några gator neråt. Han var ute och gick med sin boxer, som för övrigt är kullbror till boxern vi brukade vara ute och gå med ibland i Söderbärke. Så jag frågade han om han hade hört åska. Jo, det hade han och det hade mullrat länge. Trodde att det aldrig skulle ta slut sa han. Dessutom hade han hört en smäll som han aldrig hört förut. Men vi hörde inget inne hos oss. Sen när jag kom hem så såg jag ju på nätet att det hade varit ett rejält blixtnedslag i Ludvika. Marken hade skakat. 

Hade tänkte över åkern ner till sjön. Det började dugga lite när vi hade gått över åkern och skulle över den nya vägen mot Borlänge. Funderade om vi skulle vända och gå tillbaka över åkern. Men så slutade det och regna. Så vi fortsatte cykelvägen efter sjön mot reningsverket. Sen cykelvägen därifrån mot Moga. När vi kom fram till Moga så började det regna lite. Men innan kom till gamla Borlängevägen och hemåt så hade det börjat vräka ner. Kan säga att vi vart rejält blöta. Det var bara och byta kläder. Senare gick jag in på en väderapp och kollade om det skulle regna hela dagen. Då skulle det inte regna alls på hela dan   . Varför såg vi då ut som dränkta katter när vi kom hem?????

På eftermiddagen så var Jeri och jag till Ludvika och miljötränade lite. Han behöver lite mer ensamtid med mig. Det vart ju lika nyfiket som det var när vi var i Borlänge.  Men imorgon blir det en spännande dag. En dag som jag har väntat på länge. Vår första agilitystart. Visserligen har jag inte så stora förväntningar. Men kanske kan få en hint alla fall på vad jag kan ha och vänta mig i framtiden. 

Jag ville egentligen gå en långpromenad med hundarna idag. Men det var tydligen inte riktigt läge för det. Jag håller på och funderar vilket är värst. Ha på sig en vanlig jacka, och bli blöt utifrån och in. Eller ha på sig en regnjacka eller nåt liknande och bli blöt innifrån och ut. Måste nog erkänna att det sistnämnda är jobbigast. Vet med mig att jag nästan får panik när jag har på mig en jacka och börjar svettas när jag är ute och går. Känner mig nästan instängd, och börjar öppna dragkedjor och kavla upp ärmar för att få kall luft mot huden.  Ja, så idag regnade det alltså på morgonen när jag gick ut med hundarna. Så promenaden blev i nte så väldigt lång.

Men vi hade tur. Ikväll när vi skulle träna så hade det slutat och regna. Det var riktigt soligt när jag åkte till Fagersta. Skulle åka till fotvårdaren före träningen. Nu börjar det ju nästan kännas bra när man är där. Jag gick ju hos fotvårdare regelbundet förut. Började med det när jag jobbade i Virsbo. Fick ju såna förhårdnader på lilltån av skyddskorna att det till slut gjorde ont att ta på sig ett par vanliga skor tom. Men sen så hade jag ju mitt haveri med stortån, och tappade nageln. Två gånger tom. Men efter första gången så ringde jag till henne och sa att jag kommer inte på ett tag, att hon skulle inte få röra min stortå   . Så det gick ett par år. Efter andra smällen på tån så väntade jag tills nageln hade växt ut lite innan jag ringde till henne. Trodde att det kanske hjälpa mot den obehagliga känslan i stortån, särskilt när jag kör bil. Det känns som om nån drar åt ett snöre runt stortån. Men det hjälpte ju inte. Men det visade sig att jag hade fått nageltrång. Första gången hon började greja med det så gjorde det så ont så jag satt nästan och grinade i stolen. Men den här gången så kom jag ganska lindrigt undan. 

Ikväll så gjorde vi en nybörjarbana. Vi har ju bestämt och köra med banträning varannan vecka. Kan ju inte bara köra kortbanor, för hundarna måste ju också träna på uthållighet. Dom som inte vill köra på en hel bana, kan dela upp den i korta bitar om dom känner för det. Jag gick först med Lizzie och hon gick ganska bra. Lät inte så hemskt mycket, inte som hon brukar. Men jag måste jobba lite med hennes följsamhet. Den kunde vara lite bättre. Jeri tog ju ut sist av alla. Tänkte ifall det kommer ta lång tid för oss, eller kanske vi inte ens kunde gå hela banan. Det var väldigt mycket nos i backen. Men det fanns tillfällen när han följde mig riktigt bra, som tex i spiralen. Då gick han och hade kontakt med mig. Det finns nog hopp om han. Men vi måste få upp nosen på han. Jag hade visserligen glömt bort att en klubbkompis tik löper. Nu hade hon kommit i höglöp tom. Men jag tror inte det hade gjort nån större skillnad om vi gått före dom. Han hade nog gått och nosat i backen alla fall, precis som han gjorde nu när vi gick efter dom. 

Nästa vecka bestämde vi göra kortbanor med svängar och sidbyten, och vi skall träna dom i olika tempon. Och på båda sidor. Det är nåt man är väldigt dålig på och träna. 

Hade inget särskilt på schemat idag, utom att åka till Borlänge och hämta en porslinscollie jag vunnit på Tradera, och hämta färskfoder till Jeri. Så efter maten åkte vi iväg. Tänkte ta några cacher också när jag ändå var iväg ensam med bara en hund. 4 st hittade jag idag. Det är verkligen en rolig hobby. Men tyvärr så finns det dom som verkar tycka det är kul och sabotera cacherna. 

Men alla fall så var jag till Kvarsveden och hämtade collien. Det var en jättefin porslinscollie med valpar. Dyr blev den också, och hur mycket jag gav för den tänker inte jag skriva här. Det var ju tyvärr en till som ville ha den. Jag vann ett par porslinscollie till på Tradera, fast den ena hade jag redan. Men den andra var så fin så jag ville ha den också. Den som jag har sen förut får jag väl lägga ut på Tradera nån gång   . 

Efter det så åkte vi till centrum. Hade sån tur att det var en som skulle åka och som hade betalat parkering ända till torsdag. Så jag fick hennes lapp. Sen var det bara ut på stan och promenera. Jösses så Jeri tittade på allt. Roligast var när vi gick i centrum och bakom en av dom tomma rutorna i centrum så såg Jeri en likadan collie som han  själv   . Vad han tittade på den. Var tom tvungen fram och nosa på den. 

Efter det så åkte vi till djuraffären och hämtade lite färskfoder. Sen var det bara och åka hem. Nu hoppas jag att det är skaplig väder imorgon bitti. Då skall jag gå en längre morgonpromenad med gänget. Sen är det ju träning på kvällen. Men före träningen skall jag åka till fotvårdaren   . Få se om det gör ont den här gången. Dom 2 sista gångerna har det gått ganska bra. Hon har inte behövt gräva så långt ner. Nageln på stortån vill ju inte växa till ordentligt sen jag tappat nageln ett par gånger.

Nu kan man då verkligen säga att hösten är här på allvar. Regnar, blåser och är allmänt ruggigt. Tur att jag gick en riktigt lång promenad igår. För idag hade man då ingen lust till nåt sånt. Småduggade när jag gick i morse. Man har inte lust att göra nånting alls när man tittar ut. Inte ens hundarna vill vara ute. Men det är bra, då är dom inne lite mer och vilar upp sig istället. 

Var på agilityträning ikväll. Men det blev inte mycket träning idag. Han är en i en besvärlig ålder killen. Det började på en gång när jag tog ut han från bilen. Det enda han gjorde var och spanade in alla hundar och gick absolut inte få nån kontakt alls med han. Så då fick han gå till bilen igen och lugna ner sig lite.  När jag tog ut han igen, så var han lite lugnare, till en början. 

Det var 2 olika kombinationer uppbyggda. En från en bana från lördagens tävling. Sen en bana från när vi var i Västerås och tävlade. Jag fick han och springa på den ena banan. Det gick ju inte riktigt rätt, och jag hade tänkt prova en gång till med han. Men när jag höll på och lekte med han efter att vi sprungit den banan lite på vårt eget vis, så fick han ju syn på andra hundar. Så drog han igen. Fick fatt han, och han fick lugna ner sig. Sen försökte vi på den andra kombinationen istället. Det gick bra i 2-3 hinder. Så fick han syn på en hund som höll på och träna gungan en bit bort. Dit skulle han bara. Så det blev bilen resten av kvällen för unga herrn.