Jösses, vad kallt det var imorse när jag gick upp. -10 visade mätaren. Men det spelade ingen roll, det var Vintercupstävling idag, och det fick vara hur kallt som helst   . Finns det dessutom ett bättre sätt och fira advent på än en agilitytävling. Så jag packade med alla grejer jag skulle ha med, och tog med mig termobyxor också för säkerhets skull. När vi kom till Norberg så gick Lizzie och jag en vända i skogen. Sen på med täcket åt henne, och in i bilen.

Idag var det 3 gånger hoppklass som gällde, och large fick vara först ut. Banorna var roliga med kluriga. De krävde väldigt mycket minneskapacitet. Alla tre. Det var inte många largehundar som klarade sig i mål på nån av banorna. Fast jag hade totalt missbedömt Lizzies fart idag. Eller så är det hon som har ökat tempot rejält. Om det är så är jag nöjd. Första lopppet Så var det 2 hopphinder först, sen en böjd tunnel. Där tänkte jag ju att när hon är i tunneln så hinner jag springa till nästa hinder som var ett hopphinder som var alldeles bredvid tunnelutgången. Hinner och hinner. Jag stod där och väntade på Lizzie, och väntade. Ingen Lizzie kommer ur tunneln, och jag tänkte för mig själv " vart tog hon vägen" . Då står hon framför mig. Ja, då var det ju bara och fortsätta. Sen vart det ju bara pannkaka av allt. Eller nästan allt. Slalomet tog hon ju som hon skulle för en gångs skull. Sen upptäckte jag idag att hon faktiskt har fått såpass bra fart, att jag kan göra bakombyten ibland. Men det är bara och försöka lista ut när det är sånt läge att man kan göra det. Det är nog sånt man får ta gång till gång. När man går banvandring och gå två olika varianter. Ja, slutresultatet på den banan vart ju en disk.

Sen var det senare dags för lopp 2. Det började bra. Var en lite klurigare start än den förra men det fixade vi. Allt gick bra till det där förbaskade slalomet. Jag hann tänka för mig själv att nu fixar hon det igen, när hon gick ur för tidigt. Då var jag tvungen och ta en snabb funderare. Ta om, eller strunta och fortsätta. Men jag bestämde mig och fortsätta eftersom hon alla fall tog slalomet förra vändan. Så då diskade vi igen. Men slutet vart jag nöjd med. Det var ett staket på slutet och det tog hon kanonbra.

Ett staket i agility består av flera hopphinder bredvid varandra. Det finns olika sätt och ta staketet på, men den här gången skulle hon hoppa över den första, tillbaka på nästa, och så över igen på den tredje.

Det tredje loppet började med ett staket, sen blev det lite fram och tillbaka mellan två hopphinder. Jag var lite osäker när jag gick banvandringen om jag skulle klara av det jag planerat utan att krocka med ett hopphinder vid sidan, men det gick bra. Lizzie hade bra fart igen. Men så mitt i banan så var det två böjda tunnlar, ett hopphinder stod mellan dom. Man skulle in i den ena tunneln, sen till den andra, och in i den första igen. När vi var vid första tunneln så vart jag osäker, skulle vi verkligen in i nästa tunnel. Så jag var tvungen och stanna till där och fundera och titta på siffrorna vart vi skulle. Men jag kom på det till slut. Slalomet gick hon ur igen, men då tänkte jag att nä nu får det vara nog. Så vi tog om och det gick bättre. Vi fick lite stopp där på den banan. Alldeles före mål skulle jag gjort en bakombyte, men det gick bra alla fall. Hon kom faktiskt på fjärde plats i det loppet, trots tidsfel och hinderfel.

När jag kom hem så var det bara och börja diska. Sen fortsatte jag med julpyntantet Hade ju vardagsrummet kvar, och mina dragspelstomtar som har utökats med 3 st efter förra julen. Så nu är det bara lite smågrejer kvar, som att gå och dammtorka lite här och där. Men det är sånt man får hålla på med hela tiden. Tv:n suger åt damm nåt så otroligt. Imorgon är det dags och åka till vårdcentralen igen med mamma och ta pk.